Inte mycket snö 

Gräset är mest grönt fortfarande, men hundarna tycker det är spännande med det lilla vita. Fåglarna flockas kring de bollar jag hängt upp i trädet. De har inte så lätt att hitta mat nu. Ska be mannen köpa en frömatare också. 

Jag försöker att låta hundarna vara ute i trädgården när det är ljust. Mörkret kommer så fort om dagarna nu och jag njuter av att stå ute. 

Mannen var över bron igår för en shopping tur. Vi behövde fylla på förråden. Skåningar har en stark tradition att handla i Danmark och bron förstärker det. Men det var otroligt mycket poliser vid gränsen. Poliser som vi behöver för att lösa brott, står och kollar pass. 

Om det behövs gränskontroll, borde det anställas speciella kontrollanter istället. Då kan människor få jobb och polisen göra det de är utbildade till. 

Vänner….

Du kanske tillhör dem som har massor av vänner, eller dem som har en handfull? Vad jag tror är att de flesta av oss har en eller ett par vänner som aldrig skulle svika och alltid finns där för dig. Jag har aldrig haft så många vänner som jag har just nu. Eller är de egentligen vänner? Som de flesta har jag ett konto på facebook och även andra sociala medier. De flesta vänner jag har är sådana som spelar något av de spel jag också gör, som tidsfördriv. Sedan är det vänner jag fått genom gemensamma intressen och mina hundar. Några släktingar finns också där. Klasskamrater från både grundskolan och gymnasiet har kommit till. Före detta arbetskamrater som jag bryr mig om och pratat en del med.

Så ser det väl ut hos många andra på just facebook. Så är det ett fåtal som sticker ut. Då menar jag de som jag alltid kan vända mig till och skulle ställa upp om jag behövde råd eller hjälp. Av dem är det ett par vilka jag skulle kunna lita på till hundra procent. Dessa två har jag lärt känna via internet och sedan träffat ett flertal gånger. Vi pratar inte varje dag men trots att vi är så olika, så är vi själsvänner. Jag hoppas de också känner att de kan lita på mig och att jag skulle ställa upp om de bad om hjälp.

Dessa två är jag extra rädd om och just för att vi är så olika, vill jag ha deras åsikter och tankar. Ninni och Kim ni är guld i mitt liv och jag hoppas ni stannar för alltid så länge jag lever.

wpid-img_466782375808982.jpeg

Man blir glad

När vi kom hem igår från våra hundpromenader, satte jag på datan och fick se ett inlägg på facebook om en hund som setts springa i byn. Någon hade lyckats få tag i hundan och hade den hemma hos sig. Ett foto fanns på hunden och alla i byn som är aktiva på dessa hundsidor satte igång ett intensivt sökande efter ägaren. Jag tror att det tog högst en halvtimme tills ägaren var hittad.

Jag blir så glad över allt engagemang från människor som bryr sig om djur.

Många av dessa historier om hundar som smitit iväg från sin ägare eller hundvakt, slutar lyckligt. Men så finns det de som tyvärr springer ut på någon väg och blir påkörda eller hittas döda av någon annan anledning. Den oroliga ägaren får ett avslut, som åtminstone gör att man inte behöver sitta hemma och undra. Därför är det så glädjande att upptäcka att det finns så många människor som är villiga att offra tid för att hjälpa till, när någon förlorar sitt djur.

När olyckan händer att din bästa vän blir skrämd eller smiter, finns de där för att hjälpa till. Jag och många fler rycker ut och letar. Kram på er alla fina djurvänner.

wpid-IMG_88311056155960.jpeg

Vi har anammat betydelsen av stilla veckan

Dagen har verkligen gått i stillhetens tecken och fortsättningen blir likadan. Jag gjorde ett ryck i förmiddags och strök pappas lakan, samt våra kökshanddukar. Sedan var jag och handlade till pappa allt ha behöver ha inför helgen. Jag bytte lakan i hans säng och kastade alla tidningar han lagt i kassar. Men efter det har jag faktiskt inte gjort många knop. Gått genom mailen och spelat lite på datan vilket inte kräver speciellt mycket rörelse. Vi sitter i biblioteket och ser på tv medan maten puttrar på spisen. En gryta som ska stå där i flera timmar, så man får hoppas att det blir gott.

Ikväll blir det soffan som gäller för Jonas Gardell har gjort en show som ska visas. Jag gillar honom för hans rappa dialog och att han mitt i det komiska blandar in allvaret. Följer honom på twitter så jag får ofta en daglig dos av hans kvickheter. Men ikväll får jag betydligt mer till livs. Efteråt blir det film och sedan är det dags för bingen. I morgon är det påskafton och det brukar alltid vara en lite lättsammare dag av någon anledning. Hoppas vädret kommer vara det också, för idag har det inte direkt varit upplyftande. Lika grå som en långfredag. Kanske passande men fruktansvärt tråkigt.

De flesta i byn verkar också tillbringa denna dag på samma sätt som vi, för det är väldigt lugnt. När jag var och handlade, var det ovanligt många bilar som åkte på landsvägen. Den årliga konstrundan börjar nämligen idag. Detta pågår hela påskhelgen och brukar dra mycket folk från hela landet. Vi har många bra konstnärer bosatta här i skåne. I år åker vi inte eftersom husbilen inte är besiktigad, utan ska bli det i nästa vecka. Men sedan hoppas jag att vi får många fina helger ute i den.

Äntligen kom jag in

Är det fler än jag som upptäckt att internet explorer loggar ur med jämna mellanrum? Tidigare var det en väldigt pålitlig internetuppkoppling men nu har jag börjat tvivla på den. Precis när man håller på att göra ett inlägg eller något annat trevligt så kommer det upp att explorer inte svarar. Vad i helskotta håller de på med? Minst sagt frustrerande är det.

Jag har varit i minneslunden och tänt ett gravljus med lock så att det ska kunna brinna även om det är lite vind. Fler ljus stod utan lock och jag var så snäll och tände dem allihop. I gengäld hoppas jag att någon tänder mitt ljus om det råkar slockna. Alla hållare var upptagna så det är många som går dit och tänder sina ljus. Det är antagligen en dag då man känner lite mer för de som är på andra sidan. Hoppas de ser det och tycker om att de inte är helt bortglömda. När jag var yngre så fick jag ibland panikkänsla när jag tänkte på att den jag var inte skulle finnas en dag. Hela de värld jag levde i skulle fortsätta utan mig. Jag tyckte det kändes så meningslöst och begrep inte varför vi ens skulle födas hit. Nu har jag bevis på att det fortsätter på ett annat ställe och det gör att jag känner en mening med att vara här.

Vi måste ha någon slags tro för att orka fortsätta leva. Sedan spelar det ingen roll vad man tror på. Det jag vänder och blir mest arg på är de människor som påtar sig en gudsliknande roll. De ska vara guds ställföreträdare här på jorden. Sånt skitsnack blir jag så arg över och att de sedan skor sig på olika sätt, så att de lever i välmåga när andra svälter. Jag kan inte heller se en mening med att döda i guds namn. Det är bara att lägga skulden på någon annan än sig själv. Det finns inget rättfärdigt i att döda någon annan levande varelse.