Förbaskat också, idag orkade jag inte hålla mot klagandet. Det har blåst så in i norden och varit så kallt att jag fortfarande fryser efter att ha varit ute. Det gick bara inte att låta bli att klaga på blåsten, trots att jag vet att det inte hjälper. Jag kan inte bestämma vilket väder det ska vara.

Såhär efteråt inser jag hur dum jag var som klagade. Men det är faktiskt iskallt ute.

Jag får alltså börja om igen med att sluta klaga, eftersom jag inte kunde hålla mig från klagandet. Surt sa räven om rönnbären. Men så är det bara. Jag måste vara hård mot mig själv, annars kommer jag aldrig att klara det. 21 dagar var det ja, så nu kör jag på igen.

Jag känner mig lite som öken just nu. Så denna bild får illustrera mig. Jag hatar verkligen att misslyckas.