Svenska avundsjukan

Vårpropositionen har presenterats idag och då börjar klagandet på en gång.Vilka är det då som gnäller? Jo, de som tjänar som de flesta normala svenskar. De gnäller för att de sk höginkomsttagarna får mer i plånboken. Som sjukvårdsbiträden och sjuksköterskor som säger sig jobba 66 tim/veckan. Så hur många timmar tror de att cheferna arbetar då?

Detta är löjligt. Jag har studerat flera år mer än dessa sjuksköterskor och arbetar lika mycket som de. Jag får inga ob-tillägg eller så. Min lön ligger under deras per månad eftersom jag är en enkel tjänsteman. Jag har studielån som ska betalas tillbaka och ser att LO folket som bor på samma gata är hemma 16.00 och lever bättre än jag. Så det är jag som skulle klaga.

Men det gör jag inte för jag anser att har man offrat sina unga år till studier, för att kunna få det bättre senare så ska man kunna få det också. Jag hade också kunnat läsa andra ämnen och satsat på ett sådant arbete. Försakat fester, barn och familj för att tjäna mer. Men jag gjorde ett val att här stannar jag och jag är själv ansvarig för mina val. De som gjorde andra val har all rätt att få det bra.

Men bra innebär inte att alla i chefsposition har fallskärmar och skyhöga löner. Ja, de tjänar mer än genomsnittet men de arbetar mer också. Klart att de ska ha betalt för det de gör. Visst opponerar jag mig mot de löner som mycket höga chefer har, för ingen är värd flera miljoner i månadslön. Men de är få jämfört med alla de andra som inte har dessa löner.

Sluta gnäll och vara avundsjuk på andra, var glad över det du får. Livet är för kort för sådant.

Mer fortsättning semestern 2008

När vi vaknade upp på ställplatsen i Esbjerg regnade det som vanligt. Ett fint duggregn som gjorde oss genomvåta. Det var bara att åka vidare efter frukosten. Bättre att sitta torra i en bil och se lite av landet än att glo på en annan husbilssida. Efter att vi tankat bilen vände vi fören mot söder och strax var vi i Tyskland.

Regnet blev bara värre och på radion kunde vi höra att ett riktigt oväder var på väg från England. Det åskade och blixtrade av bara den. I Bremen blev det lite trixit då det är en mycket stor stad. Jag försökte lotsa oss genom stadens utkanter, med hjälp av kartan. Vi hamnade i hamnområdet med en massa olika broar och viadukter. Här gällde det att hålla tungan rätt i munnen så vi inte hamnade nere på någon kaj.

Då det var flerfiliga vägar och trafiken var snabb och tät. Det tog ett tag med ett par felkörningar innan vi var utanför staden och kunde pusta ut. Vi ville köra utmed kusten så att vi kunde se havet, så vi hamnade mitt i ovädret. Ingen idé att stanna mitt i det, så vi körde på. Plötsligt var vi i Belgien.

Jag försökte hitta någonstans att stanna över natten, men hittade inte en enda camping efter den väg vi åkte. Våra intryck från det landet var att det kändes som att vi var i någon öststat. Grått och slitet överallt. Vädret gjorde väl inte det hela bättre, trots att det slutade att regna. Eftersom Belgien inte är så stort gick det rätt snabbt att passera. Inte en enda svensk husbil så långt vi kunde se på hela vägen.

 

Jag hittade en camping på andra sidan gränsen i Holland. Då hade vi nog kört ca 40 mil och var både trötta och hungriga, så det var dags att stanna. Hundarna behövde rastas och få mat. Vi blev anvisade en plats vid en stor häck. Jaha, då ska vi titta in i detta gröna då. Solen kom fram och det blev riktigt varmt, visserligen var det skönt. Men regnet hade gjort att det var stora sjöar överallt och myggen hade kalas. Luften var fuktig och kläderna klibbade på oss. Markisen vevades ut och vi fick lite skugga så vi satte oss och tittade i våra kartor. Denna camping var inget för oss kände vi, så nästa dag skulle vi till något trevligare ställe.

 

Fortsättning följer….

Debatt om hemliga partibidrag

Aftonbladet tar idag upp en debatt som ofta florerat i medierna under valet. Nämligen partibidragen och varifrån de olika pertierna får sina pengar. De vill att detta ska vara offentligt, vilket moderaterna starkt motsatt sig.

Nu kan jag tycka att det är väl var och ens ensak vad man satsar pengar på. Om vissa företag vill sponsra ett visst parti är det väl upp till dem. Att behöva skylta i medierna att man stödjer det eller det partiet, blir antagligen till uppror bland de anställda. Men då tänker man inte på att socialdemokraterna får sitt partistöd från LO. Även om jag inte skulle stödja sossarna så går en del av min fackavgift till deras valkampanj. Är det mer rätt?

Jag tycker att partierna ska ragga sina partistöd själva och inte automatiskt få dem av fackförbunden. Då kan vi offentliggöra var pengarna kommer från. Fackförbunden ska inte vara partipolitiska utan oberoende enligt min mening. Jag ska inte tvingas stödja ett visst parti mot min vilja. Eftersom det är viktigt att vara med i ett fackförbund, enligt dem själva, så ska de inte ge något i partistöd. Ska de det så bör jag och alla andra kunna kryssa i var min del av fackavgiften ska gå till för parti.

Så denna debatt ska gå djupare enligt mitt tycke.

Antislamistiskt nätverk

Ett antislamistiskt nätverk håller på att sprida sig över världen. Det bildades av miljonären Alan Lake, och består av tidigare fotbollshulliganer. EDL – English Defence League som de kallar sig är extrema enligt Säpo och ytterst farliga.

Alan Lake har uttalat sig i norska tv2 och där påstår han sig vara nära vän med svenske Kent Ekeroth, SD. Själv säger han att han träffat Alan vid två tillfällen och inte känner honom. EDL säger sig vara beredda att döda islamister och de demonstrationer de haft har alla slutat i upplopp.

Den 21:a maj ska de anordna en demonstration i Göteborg och man kan förmoda att den blir lika våldsam. Svenskar har hyllats från scen då de deltagit i England. Då maskerade med luvor för att inte bli igenkända.

Bild från aftonbladets artikel.

Utrikesministern har varit i Luxemburg

Mötet i Luxemburg med företrädare för Ukraina och dess problematik. Förhoppningsvis kan allt avslutas i slutet av året då en hel del framsteg har gjorts. De vill som ni kanske vet gå med i EU. Mötet startade med lunch och avslutades klockan 18.00, då det fanns en hel del att diskutera utöver Ukraina. Libyen diskuterades och alla var ense om att de militära insatserna ska fortgå. Hjälporganisationerna vill hålla en brandvägg mot de insatserna, men skulle de vilja ha hjälp så ska de få det. Läget i Syrien togs också upp och man har förberett ett uttalande från EU, som skärptes till under mötet. Därefter återvände Carl Bildt till Sverige.

http://carlbildt.wordpress.com/2011/04/12/tur-och-retur-luxembourg/