Hur fint den än var i Cibourg, kände vi oss smått rastlösa och ville vidare. Semester varar ju inte i evighet heller tyvärr, så i ett lätt duggregn gick vi en sista promenad runt campingen med hundarna. Frukosten fick vi äta inomhus och hade endast vårt galler för dörren så hundarna kunde se ut. Nu skulle vi över gränsen in i Tyskland och hade sett ut en ställplats i borderatlas som verkade bra.

Schwarzwald är det landskap som gränsar till Schweiz och som man kan se av kartan så är det många höga berg. Vägen var fin, men det var backe upp och backe ner. Första delen blev man hänförd och beundrade landskapet hela tiden. Men man blir mätt av utsikten och rätt trött på alla skog.

Efter några timmar började vi leta efter ett ställe att rasta på. Det var få rastplatser så vi började bli lite tröstlösa, då vi var hungriga och hundarna behövde lite promenad. Tillslut hittade vi ett ställe i skogen och vi gick en sväng innan vi åt. Som tur var hade det slutat att regna och solen sken. Vi satte oss vid sidan av husbilen och kollade kartan en gång till. Det var en bra bit kvar till ställplatsen så vi fortsatte vår färd. Det var inte många byar eller städer vi såg så vyn blev rätt enahanda. Men så är det ofta då man åker i Tyskland. De har lagt vägarna utanför tätorterna. Men enstaka hus och gårdar såg vi.

Vi började undra om vi hade lagt en för lång tur denna dag, då det började skymma lite. Äntligen var vi i den by där ställplatsen skulle finnas. Men hur vi än åkte runt kunde vi inte hitta den. Den skulle ligga vid ett hotell, men något sådant kunde vi inte hitta. Det blev mörkt och klockan tickade på. Jag letade på kartan och hittade en ställplats i en närliggande by, så vi ställde färden dit. I kolmörkret med tät skog omkring kom vi så till byn och faktiskt en skylt till en ställplats fanns. Vi svängde av vägen och kom ner till en idrottsplats. Inte en enda husbil stod där, vilket ju inte var så konstigt då vi inte befann oss på det mest turistiska stället.

Eftersom klockan var rätt mycket, bestämde vi oss för att stanna där ändå. En kort rastning av hundarna och sedan direkt i säng. Det var tur att vi var trötta för annars vete tusan om jag hade vågat somna. Men har man tre hundar med sig så larmar ju de om någon närmar sig.

Fortsättning följer….