Just nu pågår en presskonferens angående Sveriges insatser i Libyen. Juholt påstod i bl a agenda i söndags att han alltid hållit en tydlig linje. Nja, jag tycker den varit väldigt krokig. Aftonbladet skriver en artikel om varför linjen blivit krokig och ur den kan jag tyda, att socialdemokraterna är ett splittrat parti. Juholt har först lyssnat på den traditionella linjen och sedan till den vänsterorienterade. Det har gjort att han svängt så i sina uttalanden.

Lena Melin skriver att Juholt har lyckats mosa sig själv och det håller jag med om. Just i Libyenfrågan har han visat prov på att han inte riktigt klarar av partiledarollen. Många har ansett att det är okunskap för att han är så ny i sin roll, men är det verkligen det?

Jag tycker att han om någon borde ha kunnat klara denna fråga, eftersom han jobbat med sånt under lång tid i partiet. Nu låter han två andra uttala sig och det blir pannkaka. Hultqvist och Ahlin verkar inte prata med varandra eller ens Juholt. Man undrar vad de håller på med egentligen. Alliansen och Reinfeldt måste mysa för han har inte behövt lyfta ett finger utan Juholt har klarat det själv. Han sade också att han tänker bli långvarig som partiledare, vilket jag och många fler börjar tvivla på.

Klarar han inte att ena de olika falangerna i socialdemokraterna kommer det att gå käpprätt åt pipan. Men det är kanske inte så underligt när man kuppar sig till en ledarroll. Har man inte bred förankring, så kommer den missgynnade sidan alltid att jobba mot den andra. Efter tre månader borde vi kunnat se ett enat parti. Istället verkar det mer splittrar än någonsin. Är detta både Juholts och socialdemokraternas svanesång?