Mitt vackra träd är rosa

image

Snart har det blommat ut men ännu någon dag kan jag njuta av de rosa blommorna. Jag som egentligen inte tycker om den färgen älskar detta träd. Förstår inte de som sågar ned träden i sina trädgårdar. Där får ju alla inskter sin mat och vi har alltid så många fjärilar i vår trädgård. Men snart kan jag njuta av rosorna som slår ut. Knoppar har alla redan och sedan sprids en ljuvlig doft i trädgården. Jag älskar våren och sommaren då allt får färg. Nu är det dags för sängen och en dos allergispray så jag kan sova.

Annonser

Hur roligt som helst

Har kommit med i en facebookgrupp som skriver om min hemstad. Jag måste kalla Västerås för det eftersom jag bodde där från 11 års ålder till 18 år. Sedan kom jag tillbaka och tillbringade en tid där till 29 års ålder. Bodde fyra år i Uppsala eftersom jag studerade där så det får man räkna bort. Men under den tiden så längtade jag alltid bort. Varför vet jag inte eftersom det är en väldigt fin stad. Mina föräldrar bodde där  ända tills min mor pensionerades, men jag tror att hon längtade tillbaka hela tiden. Hon flyttade för min fars skull och mådde inte riktigt bra sedan dess.

Hur som helst är det riktigt roligt att dela gamla minnen med folk som bor och har bott där. Jag har sett foton på det område jag bodde i och delar minnen med dem som också gjorde det, även om vi inte kände varandra just då eller gör det idag. Kanske ett tecken på att man börjar bli gammal eller?

Precis som i äktenskap

Såg precis ett giftermål på tv i någon av alla dessa dokusåpor och bruden tvekar men dyker till sist upp. Hon resonerar som så att det är nu eller aldrig och att hon måste följa sitt hjärta även om de just nu har ekonomiska problem. Lite så känner jag inför att starta eget. Det är nu eller aldrig, för man blir ju inte yngre med åren och gör jag inte det nu så kommer jag aldrig att göra det. Visst känns det skakigt eftersom man aldrig vet hur det kommer att gå, men det kan ju lika gärna vara det bästa jag gjort när det gäller arbetssituationen. Man måste våga och ta chansen.

Nej då, jag har inte fått kalla fötter utan vill bara dela med mig av tankar som jag tror alla nyföretagare har. Man måste våga något för att vinna något och tror man på en affärsidè ska man aldrig backa. Det är lite lättare för dem som har någon anhörig som startat eget. Min gudmor gjorde det och hon kunde leva på sin inkomst, så det kan jag också. Man tar ett steg i taget och har lite is i magen.

Nu tillbaka till inläsningen av materialet.

Vardag och pluggande

I dessa dagar då skolorna har sina avslutningar, börjar jag mitt pluggande för att kunna starta företaget. Jag fick ju en hel del material med mig från Stockholm och ska gå genom dessa nu. Det känns spännande att börja på detta nya och även lite skrämmande. Jag har ju aldrig stått såhär på egna ben tidigare och ibland känns det så stort. Men så tänker jag att om jag tar det som att jag börjar ett nytt jobb, så är det inte så märkvärdigt. Jag ska genomföra vissa saker för att starta upp allt och sedan är det som vilket arbete som helst. Då blir det inte alls så skrämmande och jag tror att det i längden kommer ge mig en större tillfredställelse än mitt tidigare arbete.

Allt är ju nytt när man börjar och det känns väldigt ovant och konstigt. Efter ett tag blir vissa saker rutin och det brukar flyta på i lugn takt. Jag famlar ju inte i ett mörker då företaget existerar på andra platser i Sverige. Jag kommer att ingå i ett sammanhang vilket är en stor fördel. Helt ensam är jag inte med andra ord och mannen kommer också att ha stor del i allt jag gör. Förhoppningsvis är detta början på något vi i slutänden kan syssla med tillsammans. Jag ser det som en stor fördel att kunna arbeta hemifrån och slippa rusa iväg på morgnarna.

Jag ska blogga om det hela och hur det kommer att gå för mig.