Regn och dunder

Regnet det bara öste ner och åskan hördes från bergen. Nu är det uppehåll och hundarna har varit ute med Mr J. Han tyckte att det var bäst att passa på att hämta soptunnan när det håller uppe. Prognosen säger att det ska fortsätta att regna senare.

Lakanen som jag tvättade igår var inte riktigt torra, så Mr J satte ihop den nya tvättställningen han köpte tidigare. Ställde den i biblioteket och där fick lakanen hänga över natten. I morse var det torra och jag kunde lägga in dem i linneskåpet. Så nu har jag ingen tvätt som ligger och väntar.

Idag får det bli repris på gårdagens brasa som är så mysig att ha när vädret är såhär. Att lyssna på eldens sprakande är mycket rofyllt. Vi är så glada att spisen fungerar så bra och att vi inte behövde göra något åt den. Javisst ja, såhär blev det med lamporna som Mr J köpte.

Vi tyckte att det var lite mörkt i hörnet. Nu blev det mycket finare och hästen blev glad.

Kuma tycker om att ligga i soffan och titta på brasan. Om sedan Mr J sätter sig bredvid då sover han som en stock.

Turbo är den som alltid följer med ut och hämtar ved. Vår vedkorg är en fin svart väska i canvas. Praktisk att bära in veden i och vi slipper skräp på golvet. Vi valde en sådan istället för en korg som har en tendens att skräpa ner.

Idag hade Mr J sitt veckosamtal med farmor och jag saknar mina med pappa som också bodde på Hermelinen. Men som tur är slipper han vara med om den turbulens som det är nu. I årsskiftet ska farmor flyttas till Trelleborg och alla de andra som nu bor där ska också flyttas. På detta boende har alla markägenhet och jag brukade sätta upp en fågelmatare utanför pappas fönster. Han tyckte om att titta på fåglarna när de åt. De ska bygga ett nytt boende i den gamla möbelaffären lite längre bort, men det blir inte klart i tid.

Idag fick vi klart att kommunen står för flytten och allt omkring den, så vi behöver inte oroa oss för det. Eftersom vi inte bor i byn längre gör det inte oss något om farmor hamnar i Trelleborg, där det ska bli läkare och sköterskor väldigt nära. Hon är ju 94 år och väldigt skröplig. Om det händer henne något kan det vara rätt tryggt för oss.

Just nu när vi även fick besked om vad som det troligtvis ska bli av Hermelinen, så är vi enormt glada över att vi sålde huset och flyttade därifrån. Planerna är att det ska troligtvis bli ett LSS-boende och eftersom det är mitt i ett villaområde kan man lätt förstå vad som händer med villapriserna då. Vi bodde ju ca 200 m från våra föräldrar, vilket var perfekt för oss. Jag var hos pappa varannan dag och Mr J likaså.

Man undrar lite vad som ska bli av vår lilla by på landet. Kommer vi att kunna känna igen oss om vi kör upp dit om något år? Undrar vad våra forna grannar kommer att tycka om förändringen? Ibland är inte alla förändringar till fördel för de drabbade.