Lite besvikna blev vi allihop när jag tryckte på knappen och jalusin i sovrummet åkte upp. Solen var så blek att man knappt kunde ana den. Men vinden gjorde att träden vinkade åt oss. Så vi bestämde oss för att gå ut ändå. Jag struntade i att borsta håret för det blev ändå en frisyr som kallas vindrufs. Inte någon kall vind alls men kraftig. Så någon dag utomhus blev det inte idag. Jo, Turbo höll ut ända tills det var dags för deras middag.

Bjuder därför på en bild från förra året och innan vi hade vårat trädäck. Men parasollet hade vi köpt. Sedan blev det flera turer till Brico och så hade JR ett stort projekt framför sig. Tänka sig att det endast är ett år sedan.

Idag gjorde vi rent golven inomhus och gissa om Kuma njöt då vi bytte av varandra med att sitta hos honom i soffan. Han älskar soffhäng och allrahelst de dagar då vädret inte inbjuder till gräsmys.

För två år sedan stod vi här i väntan på att få nycklarna till huset. Det blåste även då och jag kommer ihåg att vi var rätt less på sanden som virvlade runt. Vi kände oss lite malplacerade då det hade börjat komma flera husvagnar och nästan alla husbilar hade kört iväg. Nu skulle det bli camping istället för ställplats som det är under vintern och våren. Vi flyttade på oss och ställde vår fina Mackan på en camping i Capestange med gräs och utan denna vind. Så skönt det var.

Att det skulle bli såhär bra hade vi inte ens kunnat drömma om. Livet kan aldrig bli perfekt men väldigt nära.