En snabbsummering ger att vi nu är habitants i Frankrike, vilket innebär att vi nu betalar skatt här. Men vi är fortfarande svenska medborgare och det blir vi tills vi dör. Men detta är vårat hemma nu och det känns så bra. På svenska kan jag säga att Jag ångrar ingenting. Kan faktiskt skriva det på franska också, men jag har aldrig varit den som strött fraser omkring mig för att briljera. Det jag kan vet jag ändå om.

Där i det öppnade fönstret skymtar en julgran. Tack, för den titten. Det är så roligt att se hur det gamla bagarhuset lever igen med en familj där det väntas ett nytt barn. Så härligt att se ett hus leva upp igen.

Redan innan förra året var slut började vi sätta igång processen med vår husbil. Men vi visste inte om allt skulle fungera då många vittnat om att det var hopplöst att registrera om en husbil och även att få köra den med våra körkort. Men det var ett dokument som vi behövde och det skulle vi i första hand skaffa trots coronavirus.

Sedan var det då dags för att deklarera sista gången i Sverige och första gången i Frankrike. Det sista tog vi hjälp med för att verkligen hamna rätt och få ett tin.nummer som är viktigt. Det fick vi i augusti och nu öppnade sig en ny värld för oss.

Då kunde vi säga hejdå till svenska staten och de var inte sena med att kasta ut oss. Vi existerar inte mer för svenska staten och den existerar inte för oss. Nu känner vi att vi står vid sidan av och då ser man allt med andra ögon. Men som den statsvetare jag är har jag de flesta diskussionerna med JR, som förövrigt är en mycket klok person. Vi tycker inte alltid lika men accepterar att vi inte gör det.

Nästa steg i vårat liv här nere var att få ett carte vitale och det var faktiskt väldigt enkelt. Har man bara alla papper så är det bara att skicka in dem och vänta. Kan hålla med om att JR hade hjärnspöken om både det ena och andra innan vi fick det preliminära pappret och kunde visa upp det hos vår läkare. Sedan kom kortet och nu är vi registrerade hos en läkare och gissa om vi blivit undersökta och hur många prover som tagits på oss. Vi blir kallade att ta vaccin och känner oss omhändertagna som aldrig förr.

Då var vi nog mitt i vår varmaste period och vi grävde för att göra en pool. Att det var en ovanjordpool fattade inte vår närmaste granne och anmälde oss till polisen. Vilket vi inte hade en aning om men då vi stötte på ett konstigt rör, tog kontakt med tekniska chefen här i byn fick reda på. Vår fina C hjälpte oss och både teknikern och polisen kom för att titta på vårat lilla hål. Allt rann ut i sanden och vi pluggade igen röret och sedan byggde vi vår pool i anletes svett. Vi lyckades och JR är en djävel på att bygga saker. Klart att vi fick våra dopp i baljan och jag simmade mina turer. Så skönt och en seger för oss.

Så tillslut fick vi de nya registreringsplåtarna till Mackan och en väldigt bra bilförsäkring.

Det var vårat 2021 i stora drag utan att få ha träffat H men facetaimat fler gånger. Kanske nästa år? Kan vi se framåt till ett öppnare Europa? Vete tusan men hoppet lever ju.

Vi tänker i alla fall köra småturer nu när Mackan är så att säga legitim. Finns massor att upptäcka här i Frankrike som vi vill se innan vi blir för gamla. Sedan har vi en lång tur till Sverige då vi måste förnya våra pass. Kanske sista turen dit och förhoppningsvis kan vi ordna passen via internet och konsulat nästa gång.

En dag kvar och ett nytt år snart.