Vissa dagar bara försvinner i 100km/h

Jag hade planerat att göra sååå mycket idag, men vad händer? Jo, dagen har snart gått över till kväll och nu får jag skjuta på en del saker till i morgon. Jaja, that’s life. Kanske blev det så för att solen gömde sig bakom alla molnen idag och det började att regna. Allt är så mycket lättare när solen är framme. Tycker inte ni det?

Nu ska jag i allafall dammsuga och börja förbereda till middagen. Eller snarare så ska jag sätta på ugnen så min man kan laga mat. Det har blivit så att han tagit över matlagningen de senaste åren. När vi träffades kunde han ingeting om matlagning och nu gör han allt! Först var det bara på helgerna han lagade och sedan tog han över helt. Inte för att jag inte vill, utan för att han tycker att det är roligt. Så varför ta bort hans nöje? Jag har lagat mat i så många år att jag var lite less tidigare, så när han började var det så skönt. Nu får jag nästan slå mig in i köket om jag ska få laga mat.

Så nu dammsugar jag. 🙂

Annonser

Detta angående feminism

Hittade ett inlägg som är mycket intressant. Många kommenterade och en annan bloggare hade synpunkter på denna bloggares kvinnosyn. Malin Wollin som är en känd bloggare som ni hittar i aftonbladet är den som attackerade. http://genusnytt.wordpress.com/2011/03/08/malin-wollin-attackerar-mig-i-aftonbladet/

Jag kan ibland tycka att detta med feminism går lite till överdrift, och att kvotera in kvinnor inte är det rätta sättet. Det som behövs göras är istället att slå hål på de kompisgäng som hjälper varandra till höga poster i företag. Kommer man från samma stad eller by så ska man hjälpas in till fina jobb vare sig man platsar eller inte. Vi kan bara titta på SSAB och Tibnor som är bra exempel på hur kompisar hjälper varandra. Där spelar det ingen roll om man är man eller kvinna, utan det är norrlänningar som har företräde. Inte för att jag har något mot norrlänningar i gemen. Utan det är detta kompis hjälpande jag är mot.

Erfarenhet

Man får erfarenhet genom att göra misstag och även lyckas. Men man måste försöka innan man får erfarenhet. Testa sina gränser i olika sammanhang. Om man inte törs det så får man heller ingen erfarenhet att växa som människa. Det kan göra ont och man kan få göra uppoffringar för att komma vidare.

Erfarenhet är att veta en massa saker som man inte bör göra.   – William S Knudsen

Med det sagt att man ska lära sig att inte göra om de misstag, man tidigare gjort. Fast ibland måste man göra om dem flera gånger tills man nått erfarenheten. Därför blir man förhoppningsvis klokare med åldern och mer erfaren. Erfarenhet syns i ansiktet och ögonen och jag tycker det är vackert.

Projicering

Vi projicerar gärna våra tillkortakommanden på andra. Alltså vi lägger skulden på våra misstag och misslyckanden på andra. Att vi inte kan erkänna att vi inte klarar vissa saker när andra gör det, är i grunden avundsjuka. Jag ska ge ett exempel på vad jag menar.

På 1930-talet befann sig Tyskland i en depression, samtidigt som många judar bleb framgångsrika forskare, musiker och entreprenörer. Nazisterna projicerade sin kollektiva skugga på judarna och gav dem skulden för Tysklands alla problem. De stod inte ut med tanken på att deras oförmåga att skapa stor konst och blomstra ekonomiskt kunde bero på deras egna tillkortakommanden och därför måste de hitta syndabockar. De ansåg att de andra är problemet.

Istället för att erkänna att det var de som var problemet och göra något åt sig själva, så måste de skylla på någon annan. Jag menar att vi har inte förändrat oss ett dugg idag, även om vi kanske inte använder oss av sådana metoder som nazisterna. Vi borde se var problemen finns istället och ta tag i det. Se på oss själva och inse att det första vi ska åtgärda är oss själva.

Rätten till sitt eget liv

Jag läser i aftonbladet en artikel om en svårt sjuk cancerpatient, som tänker ta sitt liv idag. Han har så svåra smärtor att han inte orkar leva mer. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8681285.ab

Denna artikel ger mig en tankeställare. Jag vet att när man har fruktansvärda smärtor, så kan man absolut inte tänka klart. Så varför finns det ingen hjälp när man har så ont? Att man ska behöva skrika ut på internet, att man lider och inte orkar. Det känns så hemskt. Denne man lever i oregon, USA där man har rätt att hämta ut en dödlig dos på apoteket om man bestämt sig för att dö.

Jag blir väldigt kluven till sånt här. Har man rätt att ta sitt liv eller inte? Rätten till sitt liv och sin död. Frågan är om han vill bli räddad eftersom han skriver om allt på internet, eller vill han bara göra ett sista avtryck innan han somnar in?

Jag vill gärna ha kommentarer till detta, då jag varken vet ut eller in.

Duvan i vår trädgård

Jag måste berätta om en duva vi har som åskådare varje dag vi är ute i trädgården. Den sitter alltid i närheten och kuttrar så fort vi är där. Det tar en liten stund så hör man den. Eftersom vi känner igen teckningen på den så vet vi att det är samma duva hela tiden.

Förra sommaren hade vi ett duvbo i vår häck och där var två ägg. Mamman ruvade och pappan fixade mat till dom. Den ena ungen var större och starkare, så den lärde sig flyga snabbare än den som var mindre. Den blev kvar ensam långa stunder då resten av familjen var ute och flög. Vi tyckte synd om den och satte dit lite bröd så den skulle växa bättre.

En dag då vi varit ute en hel dag hittade vi den tilltuffsad nere på gräsmattan. Min man tog en handske och lyfte upp den i boet igen. Sen satte vi dit bröd varje dag. Vi tror att den blivit skrämd av en skata eller en katt och att vi kom hem precis i tid för att rädda den. Duvans familj kom titt som tätt och försökte locka ut ungen men den ville inte. I början så var den så stilla i boet men sedan såg vi att den rörde sig och då hoppades vi att den överlevt det hela.

Så en dag satt duvfamiljen på grannens garagetak och då flög vår lilla skyddsling ut och upp på taket. Det såg väldigt vingligt ut och vi höll andan. Den tog sig tillbaka till boet och stannade där. Men någon vecka senare satt hela duvfamiljen på taket och den lilla duvan var inte vacker men den kunde flyga. Hela familjen försvann, men kom tillbaka då och då för att titta på oss när vi var i trädgården. Och nu har vår lilla duva blivit stor och kommit tillbaka, kanske för att använda boet igen till sina egna ungar.

Hur uppfattar vi tiden?

Vi uppfattar tiden som linjär, alltså framtiden ligger alltid före oss och det förflutna ligger bakom oss. Så vi agerar efter att orsak och verkan principen. Något som hände oss i det förflutna t.ex. barndomen gör att vi idag agerar på ett speciellt sätt. Den linjära tiden går i samma takt från dag till dag. Till och med sådant som hände generationer tillbaka påverkar oss idag. Vi kan säga att det är släktens förbannelse. Att alla i släkten har haft magproblem och därför är det inte så konstigt att vi också har det. Det stämmer i viss mån eftersom vissa sjukdomar är ärftliga.

I andra kulturer som i Indien, Sydamerika och fjärran östern betraktar man inte tiden som enbart linjär. Utan man säger att den också snurrar som ett hjul. Därför betraktas den icke-linjära tiden som helig. Många heliga män använder sig av detta i sina läror och lär ut att vi kan avbryta släktens förbannelse genom att se tiden på ett annat sätt.

Därför anser de också att slumpmässiga händelser som att två människor springer på varandra, som meningsfulla och att et finns en orsak till att dessa två människor befinner sig på samma plats vid samma tidpunkt. Man inriktar sig mer på syftet och meningen i en händelse snarare än på dess orsak.

Detta tycker jag är tänkvärt och vi skulle kanske må bättre, om vi lärde oss tänka lite annorlunda.

Jag delar med mig av drömmarna

Jag tänkte dela med mig av drömmarna jag har på nätterna. Vet inte när jag sovit så tungt som jag gör just nu, men jag drömmer och kommer ihåg flera av dem när jag vaknar.

Innan jag vaknade i morse så drömde jag att jag skulle smuggla något över bron till Danmark. Vet inte vad det var för smuggelgods men någon annan vill åt det, då jag var jagad. Jag körde någon slags gul sportbil som var supersnabb och lite svår att köra. Det var väldigt viktigt att jag lyckades komma fram till min destination. När jag nästan var över bron blev jag stoppad av någon slags osynlig kraft och kom ingenstans. Förföljarna närmade sig och jag gasade allt vad jag kunde för att komma ur kraftfältet som stoppade mig. Precis när de var ett tiotal meter bakom mig så släppte det och jag fick fart. Eftersom min bil var så snabb kunde jag köra från förföljarna.

Jag lyckades alltså med mitt uppdrag. När jag vaknade kände jag mig väldigt belåten och den känslan har jag fortfarande kvar.

Eat, love and pray

En bok som har blivit mycket omtalad, har just den rubriken som ovan. Jag har läst boken och gillade den väldigt mycket, även om jag inte kunde relatera så mycket till mitt liv. Men den visar hur man kan bearbeta sitt liv och förändra det. Boken är ju skriven av en amerikansk författare : Elizabeth Gilbert som ju lever i ett amerikanskt samhälle. Vårt svenska samhälle är ju mycket annorlunda mot det, och hon har pengar som gör att hon kan göra dessa resor. Men boken är trots det läsvärd.

Idag fick jag filmen som är baserad på denna bok. Julia Roberts gör huvudrollen och hon är helt outstanding som skådespelerska så jag hoppas filmen är bra. Jag har lärt mig att filmer som är baserade på böcker inte visar allt som böckerna handlar om, så det är viktigt att tänka på det när man tittar. Att inte bli besviken och tycka att filmen inte stämmer ett dugg. Det är känslan och stämningen från boken som är det viktiga och det hoppas jag att Julia fått chansen att förmedla, för det kan hon. En recention kommer när jag sett filmen.