Iskalla vindar

Med knallröda ansikten kom vi tillbaka från våra hundrastningar idag. Inte gjorde det oss gladare när vi vid ett par tillfällen var tvungna att vika av från vår väg. Allt för att undvika oförstående hundägare. Det är väldigt lätt att passera med en hund vid möten, men urjobbigt när man har tre stycken. Vilket är en flock och flocken är stark och det visar de. Jag har ofta gått med en hund då mannen fortfarande arbetade och har absolut inte vikit undan för någon hund. Men om jag mött någon som verkat orolig eller haft fler hundar med sig, har jag alltid gått undan tills de passerat. Men det gäller tydligen inte vår flock. Jag undviker gärna ordväxling eller bråk så jag viker av så snabbt jag kan. Om människor inte förstår hur det är att gå med en flock, så orkar inte jag förklara det för dem. Karma tänker jag och viker av.

Det enda de ser av oss är ryggtavlorna och jag slipper deras gliringar om uppfostran mm. Vill inte heller fresta på Turbo som efter fem månader hos oss går väldigt fint i koppel, om inte en annan hund kommer för nära. Hundar har en radie som de betraktar som sitt revir och Turbo är noga med det. Inte för att hon gör utfall, utan för att hon så gärna vill fram till den mötande hunden. Grabbarna hakar på och Unkas är väldigt högljudd i vad han anser. Han skäller inte utan skriker stick och brinn. Låt min syrra vara ifred! Hundmöten är på nästa nivå av hennes utbildning och jag skyndar inte på den.

 

Nu längtar jag till varmare tider och vänliga människor. En dag kommer vi dit och då ska hundarna få doppa sina tassar i Medelhavet igen. Tur att jag har foton som påminner mig om hur vi hade det.

Men först ska trädgården se ut såhär och vi ska förbereda resan till syd. Det återstår några månader och tiden går fort ibland och sakta ibland. Men vi kommer dit.

Annonser

Trädgårdsdag 

Efter en rätt mulen morgon, har himlen blivit blå och solen värmer skönt. Mannen har klippt gräset och håller på med häcken åt gatan. Jag har kantklippt gräsmattan vid staketet mot gatan. 

Nu ska det bli gott med en kall öl och lite bröd. Hundarna får sina tuggben. De väntar ivrigt.

Kuma spanade vid staketet och njöt i gräset. Det är faktiskt väldigt rofyllt att sitta på en frigolitbit och köra kantsaxen 

Blåsdag nr 2

Hade tänkt göra lite trädgårdsjobb idag med, men blåsten gjorde att jag avstod från det idag. Sedan hade min handled fortfarande inte lust att hålla i något slags verktyg alls. Kan det bli mindre blåst i morgon ska jag åtminstone plantera lite fröer. Nu talar jag inte om grönsaker eller örter, här är det endast blommor som sås. Inte för att jag inte tycker om grönsaker eller örter, utan endast för att de kräver plats och väldigt stor omsorg.

En gång sådde jag tomatplantor och ställde krukorna på den soligaste platsen på balkongen. Bodde i lägenhet då. Sedan penslade jag pistillerna med jämna mellanrum och det blev riktigt fina och goda tomater. Eftersom jag jobbade hela sommaren var det roligt att ha något att göra. Lite mallig var jag också att ha lyckats.

Därför gick jag de två rundorna med hundarna och Unkas fick träffa pappa. Eftersom det vankas kex är han väldigt glad över att hälsa på där. För mig är det ett utmärkt tillfälle att få sitta ned och vila ryggen. Fasen vad det gjorde ont i ryggen idag. Glömde smörja in den med voltaren, så jag får väl skylla mig själv. Men det kändes så bra innan att jag glömde bort det.

Annars har det bara känts som måndag idag, fast det inte är det. Så blir det med korta veckor.

Såg en glassreklam på tv just nu och blev så sugen. Sommar innehåller åtminstone några glassar. Nu lite nostalgi. Snart kan jag se dem på landsvägen. Alla fina ekipage som kör förbi.

 

Ibland drömmer man konstigt

I natt hade jag en dröm som jag vaknade av. Inte för att jag blev rädd eller skrämd av den utan känslan jag hade var nyfikenhet och undran. Min dröm började med att jag och mannen var med ett kriminalpoliser på natten. Vi kom in i en gränd och där låg en kvinna som verkade död. Hon låg upptryckt på rygg mot en vägg och var både smutsig och misshandlad. Poliserna vill få det till att hon var skjuten, medan jag påstod att hon hade blivit misshandlad. Det fanns inget blod eller skotthål på hennes kropp. Jag undrade vem det var och lutade mig framåt. Poliserna sade att det var prinsessan Dianas syster och hon var lite lik henne med kort hår och samma vackra drag, så det kunde jag tro. När jag stod och tittade på henne tänkte jag: att vem kunde göra något sådant mot henne? Då reste hon sig upp och frågade precis samma sak. Hon verkade upprörd och ledsen, men var faktiskt vid liv.

Nästa stund kom en svartklädd man rusande förbi gränden med ett bylte i armarna. Tanken som kom upp var att han hade stulit något och var jagad. Hur kunde han göra så mot mig, att han kom hit och ledde förföljarna till mig? Min man rusade dit och tittade till höger och utbrast:”men vad i helvete!”. Han lät väldigt arg och rusade åt det håll han tittat.

Där vaknade jag. Men efter att ha druckit lite vatten somnade jag igen och när jag vaknade i morse, var drömmen kvar i mitt huvud. Jag ser den så klar i huvudet, som en film. Jag är ingen drömtydare och kan inte förstå vad den vill säga mig. Men jag vet att det är vår hjärna som bearbetar olika saker och hoppas att jag ska få klart för mig vad drömmen vill säga mig. Som alltid har jag skrivit ned den för att få bort den ur huvudet.

Det är faschinerande hur hjärnan fungerar fast vi sover.

Jag delar med mig av drömmarna

Jag tänkte dela med mig av drömmarna jag har på nätterna. Vet inte när jag sovit så tungt som jag gör just nu, men jag drömmer och kommer ihåg flera av dem när jag vaknar.

Innan jag vaknade i morse så drömde jag att jag skulle smuggla något över bron till Danmark. Vet inte vad det var för smuggelgods men någon annan vill åt det, då jag var jagad. Jag körde någon slags gul sportbil som var supersnabb och lite svår att köra. Det var väldigt viktigt att jag lyckades komma fram till min destination. När jag nästan var över bron blev jag stoppad av någon slags osynlig kraft och kom ingenstans. Förföljarna närmade sig och jag gasade allt vad jag kunde för att komma ur kraftfältet som stoppade mig. Precis när de var ett tiotal meter bakom mig så släppte det och jag fick fart. Eftersom min bil var så snabb kunde jag köra från förföljarna.

Jag lyckades alltså med mitt uppdrag. När jag vaknade kände jag mig väldigt belåten och den känslan har jag fortfarande kvar.