Från att ha varit nominerad till ingenting

När man läser om Östros, så verkar det som att tidningarna vill att vi ska tycka synd om Östros. Han offrar sig för partiet, efter att ha varit påtänkt för partiledarposten så blir han bortpetad. Det jag känner är att, en strid har pågått i det tysta mellan olika sidor i partiet. Höger och vänsterfalangen. Men jag tror inte att Östros får gå till arbetsförmedlingen och sedan leva på a-kassa. Nej, han kommer att kunna ta det lugnt tills han får en ny fin tjänts någonstans. Så jag har svårt att tycka synd om honom. Att han sedan inte skött sitt nuvarande arbete särskilt bra, då socialdemokraterna fått sämre siffror i valet än någonsin, kommer inte han att ställas till svars för. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12763617.ab

Jag hade tyckt synd om honom, om han hade fått leva på a-kassa och fått söka arbete själv. Men nu tycker jag bara att sådana artiklar är löjliga. Han ska inte ha kvar sitt arbete om han inte klarar av det, så är det bara. Sen får han vara hur trevlig som helst för det har inte med saken att göra.

 

Annonser

370000 människor har förlorat sina hem

Så många människor i Japan har förlorat sina hem. En 80-årig kvinna och hennes barnbarn har hittats under husmassorna efter 9 dygn, som de levt på lite yoghurt. 50-60 mil av kusten har blivit helt förstörd och man förstår nog inte riktigt omfattningen av det om man bara ser det på bild och i tv. Det kommer att ta tid att bygga upp allt igen. Vägar är förstörda av jordbävningen och hela infrastrukturen är totalhavererad. Folk har flytt området närmast kärnkraftverket, det är ödsligt och tyst överallt.

Japan som är ett högteknologiskt samhälle, har fått en smäll som kommer att innebära stora förändringar. De kommer att bygga upp allt igen men frågan är hur och vilken väg de går återstår att se. Hela samhället har byggts upp kring kärnkraftsverken och med resultat av vad som nu hänt och sker, frågar man sig om de kommer att fortsätta på den vägen.

Jag tror att när en så stor katastrof sker i ett högteknologiskt samhälle, blir man plågsamt påmind om sin död och hur sårbar man är. Allt kan ryckas från oss på ett litet ögonblick. Jag undrar hur Japan kommer att se ut om sådär tio år.

Hur länge får en nyhet att vara en nyhet?

Förra veckan var den stora nyheten Japan och katastrofen där. Man gjorde extraprogram och uppdaterade om läget där hela tiden. Det som skedde i Libyen,Jemen och Bahrain var inte lika viktigt. Alla tv-kanaler hade fokus på Japan. När sedan kärnkraftsverken började överhettas så lades fokus på det. Det var som att medierna hoppades att det skulle bli en härdsmälta och det skulle bli en ännu större katastrof.

När så FN röstade för ett mandat att freda befolkningen i Libyen, riktades alla media dit. Nu sänder man bilder på granatattacker och diskuterar läget där. Vad som händer i Japan verkar inte alls vara viktigt längre. Allt känns så syniskt och vad jag vet så har folket i Japan det mycket svårt idag med. Efterskalven löser av varandra och problemen i kärnkraftsverket är inte över ännu. Hur många reportrar finns det kvar i Japan idag? Har de rest till Libyen nu?

Förra veckan var det inte många reportage om Libyen, trots att folket flydde från armen till grannländerna och ropade efter hjälp. Varför är medierna så ensidiga i sin rapportering? Det sker saker över hela världen hela tiden. Gruvarbetare är instängda i gruvor och vissa länder är på gränsen till inbördeskrig. Visst är det okej att fokusera på något som precis har hänt, men det jag vänder mig mot är att när läget blivit lite stabilt så vänder man ryggen åt människorna. De behöver kanske mer uppmärksamhet efter att något har hänt, än då det pågår. Glöm inte bort människorna.

Precis vad jag funderade på

Hittade samma funderingar i detta inlägg, som jag själv har då jag hörde att Svarige ska skicka JAS plan till Libyen. Varför så lång tid innan de kan delta? Om någon vet så kommentera gärna för jag är mycket nyfiken.

http://leffe45.wordpress.com/2011/03/21/jas-till-libyen/

Har inte sett något inlägg som talar om varför. Det kanske bara är symboliskt, att visa att vi verkligen är med. En markering mot Khadaffi kanske, att världen är enad mot honom. Detta är ju ett propagandakrig, så det är inte så otroligt.

 

 

Hur blir du väckt ?

Blir du väckt på morgonen, eller har du någon apparat som väcker dig? I mitt tycke är det mycket viktigt hur man blir väckt på morgonen, fast det ultimata är att vakna av sig själv. Men jag tror inte att så många vaknar av sig själv klockan sex/sju på morgonen. De flesta blir nog väckta av någon eller någonting. Eftersom jag inte är en sk morgonmänniska anser jag att det är viktigt att väckningen är behaglig. Ett glas kallt vatten, en röst som hojtar vakna eller något annat brutalt gör att man vaknar på ett ilsket humör. Då gäller det för omgivningen att hålla sig på avstånd ett tag.

En puss på armen av en hund, ett försiktigt godmorgon eller en smekning på ett bart ben är att föredra. Då vaknar man sakta upp och humöret blir milt som en sommarbris. Därför har jag skaffat mig en wake up lampa, som sakta lyser upp på morgonen, med fågelkvitter som bakgrund. Då blir jag lugn och harmonisk. Livet är nog brutalt utan att någon ska behöva bli väckt av ett ilsket ringande eller hojtande av någon äckligt morgonpigg människa.