Tuta om du är lycklig

Jag ska berätta en historia som jag läste igår. Den är ur boken En klagofri värld.

Författaren körde över en bro när han upptäckte en hemmagjord skylt, som uppmanade trafikanterna att: Tuta om du är lycklig.

Den gången ruskade han bara på huvudet och tyckte att det var en löjlig skylt, och följde inte uppmaningen. Men ett par veckor senare passerade han den igen. Då var han på väg till stranden med sin familj. De sjöng och skrattade och var på ett glatt humör och vid skylten tutade han av bara farten. De undrade vad som hänt och varför han tutade, varvid han förklarade att det stod en skylt vid vägen. Hans dotter gillade skylten och han fortsatte att tuta varje gång han passerade. Även när han var ensam och visst kände han sig lite lyckligare då.

Han började se fram mot att passera skylten och även fundera på vem som hade satt upp den och varför. Den stod på ena sidan av en träddunge och på andra sidan fanns några villor.

En dag råkade han befinna sig vid dessa villor och började titta efter vilken som kunde stå närmast skylten. Han stannade vid det hus som verkade stå närmast och ringde på. En man öppnade dörren och bad honom komma in före han ens hann öppna munnen, för att förklara varför han ringde på.

Författaren skyndade sig att berätta om skylten och frågade om mannen visste vem som hade satt upp den. Mannen log och berättade att det hade han gjort och att detta inte var första gången någon ringde på hans dörr.

Han och hans fru älskade att bo nära havet och var lyckliga i huset. Men så blev hans fru sjuk och det konstaterades att hon hade var obotligt sjuk. Hon hade bara fyra till sex månader kvar att leva. De blev förtvivlade och grät i flera dagar, tills de var tvungna att acceptera det hela. De flyttade in en sjukhussäng i ena sovrummet och där låg hon i mörkret med svåra plågor. Mannen var bedrövad och mådde dåligt av att hon hade så svåra smärtor.

En dag när han satt i vardagsrummet, hörde han bilarna som körde förbi till stranden. Han tänkte på hur lyckliga de varit de gånger de varit där. Då slog det honom att fast hans fru var döende så måste inte all lycka dö. Så han satte upp skylten, helt utan förväntningar på att någon skulle tuta.

Men så började det tuta både dag och natt. Hans fru hörde tutningarna och frågade sin man vad det berodde på. Han berättade om skylten och med tiden var det fler som tutade. Det blev en tröst för henne att veta att lyckan fanns därute. Författaren fick även träffa kvinnan som låg leende i sin säng trots att hon var dödssjuk. Hon berättade att hon fantiserade om dom som åkte förbi och om vilka dom var.

När han skulle åka sin väg sade han att han hade åkt förbi i ett år och tutat. Men mannens fru hade ju fått högs sex månader att leva. ”Precis”, sade mannen.

Skylten satt uppe ett år till och en dag var den plötsligt borta. Han blev dyster och tänkte att kvinnan var död. Det blev inte lika roligt att åka över bron. Men så en dag när han skulle passera såg han en ny skylt. Den var knapp två meter bred och en meter hög, bakgrundsfärgen var gul och kantad med blinkande lyktor. På båda sidor om skylten stod det:”Tuta om du är lycklig!”

Kvinnan hade med sin osjälviskhet berört miljontals människor och gjort dom lyckliga.

Precis så kan vi vara för andra människor om vi slutar att klaga.

Börje Ahlstedt i tv just nu

Sitter och ser på honom i tv, klagande på allt och alla. Han måste verkligen må dåligt. Kritiserar ”posörer” säger han, vilka är hans fd kollegor på dramaten. Dom har han hängt ut i sin bok. Dessutom menar han att han inte vill hänga ut dom i boken. Hela hans person skriker ut ”Tyck synd om mig, bry er om mig, se mig”. Jag funderar om han får för lite roller eller för dåliga.

Han om någon skulle behöva läsa boken En klagofri värld. Jag tycker faktiskt synd om honom. En så duktig skådespelare gnäller i tv istället för att göra bra teater. Tror han är avundsjuk och känner sig utkonkurrerad. Det verkar som att han skrivit boken på grund av att en teaterpjäs lades ned. Ingen ville spela med honom som regissör. Han blev utslängd från Dramaten och det verkar vara grunden i det hela.

En sårad människa som istället för att gå vidare, klagar på allt och alla. Så tråkigt.

Morgonläsning

Jag brukar läsa nyheterna på webben och blir verkligen bestört över hur man behandlar journalister, som befinner sig i Egypten just nu. Myndigheterna läs Mubarak vill hindra media från att rapportera därifrån. Så nu har man börjat misshandla folk från massmedia.

Detta får ju absolut motsatt effekt. Medierna riktar sig än mer mot oroshärden i Kairo. Regeringar världen över reagerar och rapporteringen intensifieras.

Det känns som att diktatorn i Egypten vill avgå, men det ska ske med buller och bång. Eller är han helt galen? Den frågan har också snurrat i mitt huvud, när jag läst om vad som skett. Makten har stigit honom åt huvudet. Jag tänker på Hitler och hur det var på slutet.

Blir även bestört när jag läser om hur man försökt kasta in molotowcoctails i museet. Så idiotiskt. Historia kan man inte förstöra ändå, bara föremål som finns kvar av den. Jag undrar verkligen vilka det är som gör något så urbota dumt?

Kulen morgon

Vaknar upp till en riktigt kulen morgon. Verkligen vårvindar friska. Det känns som att jag har drömt något riktigt bra. Men jag kommer inte ihåg exakt vad.

Jag ska än en gång tala om var ni kan få tag i det lila armbandet. Gå in på www.AComplaintFreeWorld.org och beställ, det kostar inget. Boken En klagofri värld skriven av Will Bowen finns att köpa på bl.a Ad libris och Livsenergi.

Jag försökte att inte klaga på vädret i morse men missyckades. Så jag är på dag ett igen. Hm…

Måste vakna till så det blir en kopp kaffe och läsning av nyheterna på nätet.

Liten uppdatering om mitt armband

Nu är jag inne på 4:e dagen med mitt lila armband. Det som jag använder för att sluta klaga, kritisera och gnälla. I snitt byter jag arm minst sex gånger per dag. Tycker inte att det är så mycket faktiskt, men eftersom jag fortfarande läser boken som hör till ”En klagofri värld” så tänker jag mycket på vad jag säger. Hur det blir när jag läst klart, är en annan fråga. Jag misstänker att det blir svårare.

Mitt mål är ju som jag tidigare skrev att inte under minst 21 dagar i följd. Enligt boken tar det mellan fyra till åtta månader att uppnå det . Kan ju ta längre tid också. Jag vet inte hur mycket jag egentligen klagar. Jag hakar nog på andra precis som dom hakar på mig. Men jag ska blogga om hur det går för mig. Häng gärna på och gör samma sak. Man behöver ju inte använda sig av just detta lila armband, utan det går egentligen bra med vad som helst. Något som man ser färgmässigt eller som känns, och som man kan flytta från ena armleden till den andra. Det gör man när man kommit på sig själv med att klaga.

Många som besökt bloggen

Det är jag jätteglad för men lämna gärna en kommentar också. Jag vill ha feedback på det jag skriver och även få veta om det är intressant eller bara tråkigt. För en tråkig blogg vill jag ju inte ha.

Jag surfar runt varje dag för att själv hitta bloggar som intresserar mig. Kanske någon av er som läser här skriver en blogg? Lämna adressen så jag kan gå in och läsa.

Men så länge jag inte vet om jag skriver något intressant så fortsätter jag på detta tema än så länge med lite spridda skurar åt andra håll också. Jag är ju mycket intresserad av just detta tema som jag behandlar just nu.

Samma ord

Det är ofta så att du använder samma ord när du klagar som när du inte klagar. Det är din avsikt och den energi bakom dem som avgör om du klagar eller inte.

Tänk efter hur ofta och i vilket sammanhang du säger följande:

*Det var väl det jag visste

*Det kunde man ju räkna ut

*Min gamla vanliga tur

*Såhär är det alltid för mig

När något går fel och du säger någon av dessa meningar så sänder du ut ett budskap om att du förväntar dig att råka ut för negativa saker. Då kommer du också att råka ut för fler negativa saker.

GIGO

Det är en term på internet som betyder ”garbage in,garbage out” (skräp in, skräp ut).

Efter tanken på att datorer är neutrala och opersonliga som bara svara på det som matas in i dem. Så matar du in dålig eller felaktiga koder eller kommandon, då är det också skräp som kommer ut. Vilket blir dåliga resultat.

Samma sak gäller i våra liv. Skräp ut,skräp in. När du klagar och gnäller över saker i ditt liv så får du bara mer av det. Så stanna upp och bli tyst en kort stund innan du klagar. Formulera det du vill säga till en positiv mening istället så slutar det snabbare. Håll tillbaka det negativa. På grund av dåligt självförtroende och självkänsla har vi en konstig tro att det goda vi har just nu inte håller i sig utan vi säger alltid att jaja snart blir det sämre. Men så är det inte. Det är vi själva som gör att situationen blir sämre.

Tänk efter regn så kommer sol.

Klaga på det du kan göra något åt

Hur många gånger har vi inte klagat på vädret? Brukar det bli bättre när vi gör det ? Nej, snarare sämre. Vi går på om att det snöat så mycket i vinter och vi har bara fått mer. Hur mycket vi än klagar på det så hjälper det inte. Vi lider bara ännu mer av att det är kallt och halt.

Samma sak är det med t.ex tågförseningar eller om bussen är sen. Då väller det in klagomål på bolagens internetsidor och de stackars förarna eller biljettförsäljarna blir överösta med klagomål. Men de kan inte göra något åt att det blir förseningar eller så att tågen och bussarna kommer i tid. Hur många har inte gjort deras dagar till ett helvete? Skällt ut dom för att tåget inte kommit i tid och man inte fått sittplats eller något sådant. Har situationen blivit bättre för det?

Vi borde alla tänka efter innan vi går på och klagar om det verkligen kommer att förbättra situationen.

Vem liknar du?

För alla har vi en dubbelgångare någonstans världen. Detta tycker jag är helt otroligt. Det finns minst en person som är väldigt lik mig och jag är väldigt lik den personen. Jag kan komma på mig själv att fundera på var den personen bor och gör precis i det ögonblicket jag går här. Är det någon mer än jag som är så knasig?
Skulle ni bli arga om någon kom fram och sade att du påminner om en annan person? Kanske inte om det var någon kändis eller framstående som ni liknade. Men om det var tjejen eller killen i kassan på den eller den affären så är det ju inte lika roligt.
Fast varför skulle det vara så tråkigt för tjejen/killen i kassan kanske är en väldigt intelligent och trevlig människa. Tänk sådana fördomar vi har. Alla människor är värdefulla.