Har du avsagt dig vänskap?

Jag har avsagt mig vänskap vid några tillfällen. När vänskapen visat sig vara falsk, har jag klippt av banden. Det har varit jobbigt men efteråt har jag känt en enorm lättnad. Mitt i det hela har jag inte förstått varför jag mått dåligt. Man tror ju inte att ens vänner vill något illa, utan man slätar över varje gång något uppdagats.

När någon suger ut kraften och glädjen, måste man tyvärr klippa banden. Annars går man själv under. Det finns människor som är energitjuvar, och det kan bero på att dom inte själva orkar med sitt liv. Dom mår så dåligt att dom inte själva förstår det.

Jag har alltid tänkt att, kanske ska jag återuppta kontakten i framtiden när jag orkar det. Men det har inte hänt. Lättnaden att vara fri från människan har varit för stor. Man går vidare i sitt liv och nya vänner, får en att inse hur dålig relationen varit. Då stänger man dörren till det som varit. Detta kanske låter hårt, men jag tror att alla varit med om någon som skadat. Kanske har det inte varit med vilje, men när personen inte förstått det så är det nästan värre. Den som avsiktligt vill skada någon, vet antagligen att vänskapen kommer att ta slut. Då är det inte lika svårt att avsluta det hela.

Det som är svårt är när någon inte förstår varför man vill avsluta en relation. Förhoppningsvis kan det hjälpa den personen att växa och förändra sitt sätt. Eller så går den människan vidare och skadar fler. Men man kan ju inte sätta upp varningsskyltar på folk.

Välja att avsiktligt inte delta i strider

Varför ska man välja att inte gå in i en strid? Jo, därför att i de flesta striderna som någon annan startar, så dikteras förutsättningarna av din motståndare.

Bara för att någon söker strid och längtar efter att skapa ett drama som får honom att känna sig som en ädel räddare eller ett offer, så betyder inte det att du måste spela med. Det är ju så att dina närmaste är expreter på att trycka på alla dina knappar. Dom vet hur dom ska driva dig till vansinne och få igång ilskna sammandrabbningar på bara några sekunder.

Så om du väljer att gå in i ett gräl, se det som att du gör det på lek och käbblar för att du tycker att det är roligt. Inte för att besegra din motståndare eller för att få rätt.

Man ska aldrig gå in i någon strid som någon annan försökt att starta. I samma sekund som du tar strid har du redab förlorat. Det slutar bara i att ingenting är löst och du går därifrån frustrerad.

Går du in i en strid ska du först fråga dig, vill du hålla fast vid din ståndpunkt eller vill du lösa problemet? Du vinner mer på att försöka hitta en gemensam nämnare med din motståndare och på så sätt vinna.

Säg till den som söker strid:”Det här låter som en inbjudan till mig att försvara mig.” Så undviker du gräl.

Det har snöat mycket idag

Men på Nya Zeeland, har de haft ett jordskalv som ödelagt mångas liv. Jag vet vad ett jordskalv är då jag för två år sedan stod i duschen, när vi hade ett här nere i södra Sverige. Jag har aldrig förr eller senare hört ett liknande ljud. Det lät som ett stort skrap, med ett dån efteråt. jag trodde att ett flygplan störtat i närheten. Min man att det var en lastbil som körde in i huset.

Alla grannar rusade ut på gatan och undrade vad det var. En del som sov ramlade ur sängen. Så hur har det inte varit på Nya Zeeland för någon dag sedan? Arbetskamrater som försvann i rasmassorna och man inte kunde nå nära och kära. Förbindelser avskurna och man lever i förtvivlad ovisshet.

Vårt lilla jordskalv här var ju som en fis i rymden jämfört med detta. Man berörs av det men hur mycket och hur länge? När glömmer man och slutar tänka på dom som drabbats?

Det sker helt ofattbara saker, runt om i världen hela tiden. Vi som lever i ett lugnt land får inte glömma eller sluta bry oss.

Det är många frågor i mina inlägg idag

Men när dagen börjar som den gjorde, och fortsätter som i en fråga kände jag att det får bli så. Själv känner jag att mitt liv var som en tango idag. Heta känslor och yviga gester. En argentinsk sådan.

Men i morgon är det nog en annan musik som gäller. Jag gillar variation så det är helt ok för mig. Livet är ju så hela tiden. Ena dagen upp och andra dagen ner. Inte för att den var speciellt ner idag men en liten dipp, känns det som.

När jag kom hem idag, hade jag stor lust att skälla ut en viss person. Tur att den personen inte ringde idag, för det hade absolut inte gagnat mig. Nu är jag mer sansad och mer avvaktande till nästa möte, som hon förhoppningsvis kommer till. Men ärligt talat vem vill bli behandlad som andra klassens människa? Jag tänker aldrig tillåta någon att behandla mig som en sådan, för det finns inga sådana. Alla människor ska bemötas med respekt.

Du vet aldrig när och i vilket sammanhang du kan träffa på samma människa igen. Då kanske rollerna är ombytta.

Rockar ditt liv?

Tycker du det är en konstig rubrik? Här kommer en liten förklaring, vad jag menar med den.

Om man tänker sig livet som musik, så vilken musik passar till ditt liv just nu? Och vilken musik skulle du föredra att ditt liv rörde sig i? Går det i någon av de äldre musikstilarna, som gammaldans, jazz, tiodanserna (vals,foxtrot mm), eller är det rock, pop, hiphop eller exprimentell musik. Kanske klassisk musik?

Har du ens tänkt i dom banorna tidigare? Nej, tänkte väl det. Fundera en liten stund på det.

Du kanske älskar hårdrock, men känner att det för det mesta är dansbandsmusik som ditt liv rör sig i. Trots att du bara lyssnar till hårdrock. Då är det något som inte stämmer, eller hur?

Så hur kommer det sig att ditt liv är som ”dålig” musik i dina öron, och inte den musik du älskar? För många tråkiga måsten? Vardagsslit som dödar musiken. Svårt att komma ifrån dammsugning mm. Du kanske ska se på dessa sysslor på ett annat sätt. Ha på dig andra kläder när du utför dom, avbryt när det suger och återuppta efter en bra låt kanske. Vem är det som säger att du måste göra just den sysslan på 40 min blankt? Låt det ta 2 tim eller en hel dag om så är. Gör annat mellan om det tar emot.

Med andra ord försök leva ditt liv, lite roligare varje dag. Du är värd det.

Du bestämmer hur din berättelse ska se ut

Ingen annan kan bestämma hur din berättelse ska se ut. Visst har du dna och gener från dina föräldrar, men det säger inte att du behöver ärva de sjukdomar dom haft. Du kan själv skriva om ditt liv. Det behöver inte bli en fortsättning, av dina föräldrars eller andra anhörigas. Du kan bryta kedjan av det som tycks vara din släkts förbannelse.

Det viktigaste du ska börja med är att se framåt och tänka dig hur du vill ha din framtid. Vad vill du göra och vad vill du uppnå? Dröm dig till dina mål. Se hur ditt liv ska bli och du börjar agera så att det blir så. Livet är inte förutbestämmt. Du är den som bestämmer hur det ska bli. Ser du dig själv som en udda person som andra ser ner på, så blir det så.

Om du istället tänker att, du visst är speciell men på ett positivt sätt. Så kommer andra att uppfatta dig så. Vad du än har att börja med, så finns det inget som säger att du måste stanna där. Bli vad du tänker att du är. Även om du känner att det inte fungerar att bli läkare, då du inte kan eller orkar att gå den utbildning som behövs. Så kan du läka människor på andra sätt. Vill du det så kommer du att kunna göra det.

Det viktigaste är att du tror på dig själv, för då gör andra det också. Var sann mot dig själv och låt inte andra människor begränsa dig.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad

Idag hade jag ett möte, som var väldigt viktigt. Men vädret var mot mig och jag tänkte avboka det. När jag så fick reda på att jag skulle förlora mycket pengar om jag inte närvarade, så fick jag en närstående att hjälpa mig. Eftersom jag skulle bli sen, så ringde jag och meddelade detta.

Vid framkomsten hade jag turen att stöta på en man, som försökte finna den människa jag skulle ha mötet med. Men hon fanns inte i byggnaden. Jag fick reda på att hon var någon annan stans. Detta andra möte hade hon bokat in utan att meddela mig. Var det meningen att jag skulle sitta och vänta tills hon behagade att dyka upp? Är inte min tid ett dugg värd?

Man har sju sekunder på sig att göra ett första intryck vid ett möte. Jag har fått mitt första intryck av denna människa som jag aldrig har träffat. När jag väl träffar henne, har jag min uppfattning klar. Tyvärr är det så vi fungerar. Att nonchalera andras tid kan stå en dyrt i framtiden.

Man ödslar inte någon annans tid i onödan. Som du behandlar andra så blir du också behandlad tillbaka.

Jag tänker avsluta mina inlägg om Laikaindianerna här

Det jag ville med att ta upp dessa fyra nivåer från jordbevararna, var att visa hur vi människor är funtade. Att vi kanske stannat upp i en nivå och agerar utifrån den.

Djuren som indianerna använder sig av, är lätta att tänka på vid olika tillfällen. Hur agerar dom och hur agerar jag i olika situationer? Ska jag kanske fundera lite på, om jag ska försöka tänka på ett annat sätt? Ja, det är upp till var och en att bestämma. Var någonstans i min varseblivning= självkännedom vill jag vara?

Naturfolk har en hel del att lära oss andra, som lever i det moderna, industraliserade samhället.

Nivå 1 ormen, Nivå 2 jaguarern, Nivå 3 kolibrin, Nivå 4 örnen

Fjärde och sista nivån: Örnen

Då har jag kommit till sista nivån, när det gäller varseblivning enligt Laikaindianerna.

Örnen svävar högt ovanför marken, och kan upptäcka en mus 500 meter under honom. Så på denna nivå är verkligeheten 99 procent medvetenhet och 1 procent materia. Det finns ganska lite form och substans och det är energi som är språket. Den del av hjärnan som föknippas med den här nivån är den främre delen av hjärnbalken.

När du frågar en Laikaindian vem hon är säger hon: ”bergen är jag, floden är jag, örnen är jag, klippan är jag.” Detta är alltså vår andliga nivå.

Från kolibrins nivå är vi noga med återvinning, men från örnens nivå ifrågasätter vi varför vi inte slutar med plastföpackningar helt och hållet. Vi går djupare in i våra medvetande och blir jordbevarare.

Inslag på tv4 om jobbcoaching

Idag hade tv4 ett inslag om jobbcoaching. Jag har ju ifrågasatt, nyttan av att ha det. Nu visar det sig att det är ytterst få av alla arbetssökande som fått fasta jobb genom coaching.

Min teori om att dessa företag endast är ute efter pengar, verkar hålla. De har inget intresse av att någon får jobb. I reportaget visar det sig att en del av dessa företag fejkar statistiken till arbetsförmedlingen. En del struntar i att lämna statistik.

Jag vill uppmana alla till att bojkotta dessa coacher. De gör ingen nytta för dig.