Idag har jag känt av ett visst svårmod. Den känslan infann sig redan då jag vaknade. Som att nu är något slut. Inte bara sommaren utan något mer som jag inte vet vad det är. Träden är i stort sett kala nu och igår kunde jag sopa bort alla löv som samlat sig på vår garageuppfart. Äntligen en dag utan regn. Vill också tillägga att samtidigt som jag har detta svårmod, känner jag ändå en förväntan om att något nytt är på gång. Knasigt eller hur?
Nästa vecka ska jag återuppta min yoga och meditation vilket jag ser fram mot. Köra till vc och ta influensaspruta så jag slipper bli mer sjuk. Måste hålla mig på fötter för hundarnas skull. Unkas är nog lite förkyld och har hostat ett par gånger. Han är väldigt kelen och vill bli ompysslad. Precis som det är när man är lite krasslig. Men nosen är våt och kall, så feber har han inte. Tittade ut genom fönstret för en lite stund sedan och då var det hyfsat ljus, men nu släcktes ljuset och det är kolsvart. Nej, jag vill inte ha snö som lyser upp i mörkret. Det är bra som det är och +11 passar mig ypperligt.
Snart ska vi fira födelsedagar och sedan blir det julhelg. Pojken fyller tjugofem år och Nellie nio, sedan Unkas fem, sist är pappa som blir hela åttionio år. Dags för mig att torka golven innan vi sätter oss i bubblet för skön avkoppling.
Ha en fin lördagskväll.
