Jag brukar fnula på saker i duschen och ibland blir de till inlägg i bloggen. Idag var det namn som snurrade i huvudet. För många ”kändisar” döper ju sina barn efter städer. De heter Paris,Bronx,Phoenix,Athena och så vidare. För oss i Sverige låter det ju väldigt snyggt och exotiskt, men vad tycker de som bor i dessa städer eller på dessa platser? Jag tänker faktiskt inte lägga ner någon tid för att undersöka det.
Istället flög mina funderingar till om någon skulle få för sig att döpa sitt barn till en svens stad eller plats. Vad sägs om Skövde Eriksson, Ystad Persson, Kvikkjokk Andersson? Om ens barn en dag kommer och säger att alla ska hem till Skövde och lana. Man sätter kaffet i vrångstrupen och säger : ”men lille Erik du kan inte åka till Skövde själv.” Får man då till svar att Mölle, Fittja och Göte också ska dit, funderar man kanske på om barnet har feber. Men varför skulle man inte kunna döpa barn till detta? Fast jag vet inte om Fittja är särskilt bra för barnet vill säga.
Själv hade jag gärna hetat Ystad, eftersom jag tycker om den staden. Men då jag föddes var det dubbelnamn som var inne. Vilket jag har tyckt varit så jobbigt när jag växte upp. Jag fick ett andra namn också: Maj. Inte en hit under min uppväxt, fast ingen retade mig för det. Min kompis hette Viola i andra namn och hon tyckte inte det var speciellt roligt.
För tjugo år sedan började jag att använda hela mitt namn. Det kändes som att jag vuxit i det. Jag var stark nog att bära det och nu passar det bra tycker jag. Inte heller Maj är något jag ratar. Fint att ha namnsdag en hel månad. Jag firar mig själv varje dag, för ingen annan har fattat att de ska göra det.
Den som får namn som Paris eller Stockholm har mycket att växa i och det kanske är jobbiga namn att bära. Många byter ju namn då de inte anser att det är rätt för dem. Det tycker jag absolut att man ska göra om så är fallet. Har själv gått och funderat på det i tonåren. Ditt namn är du och det första en ny bekantskap lär sig om dig. I nästa liv ska jag nog heta något storslaget som Niagara eller Kilimanjaro. Det blir en utmaning.
http://www.youtube.com/watch?v=wB6gHz8XHDI
Namn är viktigt, så är det. Och som du är inne på ska de nog väljas med omsorg. Själv har jag lite huvudbry nu när alla ”gamla” namn är på återtåg igen, jag associerar ju till någon gammal tant eller farbror 😉
Det gör jag också. När jag hör någon ropa Evert så ser jag min pappa i rullstol.
Hahaha vilket härligt inlägg, läste högt för maken och så skrattade vi gott. Jag är döpt till Margareta efter prinsessan då när det begav sig, alla vi som fick heta Margareta, Birgitta, Desirée osv. Tror det bara är min mamma som alltid har kallat mig Margareta, för alla andra är jag Maggan, så till den grad att jag allvarligt funderat på att korta av dopnamnet till det kortare Maggan. Ärligt tycker jag många döper sina ungar till usla namn, fåniga, trendiga som bara känns konstiga och som garanterat kommer sätta igång mobbarna under uppväxten.
Ha ha vilket roligt inlägg! Jag tror att föräldrarna vill sticka ut mer med att verka fantasifulla utan att tänka på barnet som ska leva med det namnet. Och alla gamla namn som kommer tillbaks. Var på Ica Maxi häromdagen och hörde någon ropa ”Gunnar”. Vänder mig om och då kommer en liten pojke springande. Trodde hon blivit av med sin man eller pappa. Passade verkligen inte. Ha en bra vecka!