Bäddade med de nya påslakanen igår och vi har sovit så underbart i dem. En härlig kvalite som får kroppen att må bra. Färgen fick JR välja och då blev det blått. Han tycker om den färgen och det är en bra färg att ha i sovrum. Jag hade föredragit någonting mer naturfärgat men det får bli nästa gång.
När jag var en liten tös hade vi inte påslakan utan täcke och lakan. Jag ville alltid att mina föräldrar skulle stoppa in täcket under madrassen så det blev helt tätt runt om mig. Jag ålade mig ner och sedan lade jag mig på sidan med ena flätan över örat. Eftersom jag var så håröm som man säger så hade jag alltid flätor. Det gjorde så ont när mamma skulle reda ut håret annars. Vet inte varför jag var så rädd att någonting skulle komma in under täcket eller att någon skulle viska i mitt öra. Men jag var det och dessutom var jag mörkrädd. Så en lampa måste alltid vara tänd i hallen utanför sovrummet.
Är jag lika rädd nu som vuxen? Kanske men absolut inte på samma sätt utan nu är det mer konkreta saker jag är orolig för. Inte rädd direkt men när man läser om allt som sker kan jag inte känna mig lugn. Just nu känns allt så ruttet och falskt. Då syftar jag på politiken och myndigheterna. Det strösslas pengar som skattebetalare arbetat ihop på förbund som man inte ens visste fanns. Lögner och taskspel vilket jag inte trodde existerade i Sverige. Det är sådant som gör mig orolig idag.
Men det är ju inte så att jag går omkring och grubblar hela dagarna. Nej, istället lever jag ett lugnt och harmoniskt liv här med mina hundar och JR. Vi har ett fint liv och det vill jag inte förlora. Livet är så skört.
Kanske är det mellanårsvalet i USA som ska ske i morgon och det som kommer att ske efter det som får mig att bli orolig just nu. Även alla demonstrationer som gått över i våldsdåd.
