Livet är så skört och ibland tar det slut helt abrupt. Det tråkiga är att ofta blir någon kvar ensam och ledsen. Men jag känner att om det drabbar någon som jag har fått en så bra kontakt med så kan jag ge allt. Detta är lite jobbigt att skriva men jag vet att det blir bra tillslut.
Denna ros är till dig Eva!
Äntligen har småfåglarna hittat till mina talgbollar. Lino älskar att titta på dem när de flockas kring bollarna.
Vi har haft en solig dag men det blev kyligt då solen sänkte sig bakom byn. Men dagen har varit fin måste jag säga trots att jag känt en sorg i hjärtat. Livet är så hårt ibland.
Du var min och du fanns där för mig. Nu är du borta och endast minnen är kvar. Hjärtat värker och livet är tomt. Vad blir det nu? Livet är så ovisst.
Det mesta löser sig.
Tack för rosen. Tog mig friheten att kopiera den.
Lino ser väldigt koncentrerad ut!
Vilken fin dikt som avslutning.
Låter som du har koll. Precis som Lino har på omgivningen. Jag skriver ju en del också. Som JR säger att jag har ett stort mott fantasi.
:'(