Små glipor av blått mellan alla molnsjok och förmiddagen blev riktigt behaglig med andra ord. Så växlade vädret och mörkare moln som hade smått duggregn i mycket korta stunder svepte in. Näsan täpps till och halsen får en stor klump så jag knappt kan svälja. Ögonen tåras och svider och jag förbannar dessa psykopater som styr i Ryssland och USA. Knappt jag vill skriva dessa länder med stora bokstäver.

Därför försöker vi läsa så lite som möjligt på nyhetssajterna. Jag har även förstått att ryska hackare använder sig av AI för att fejka nyheter och ändra artiklar på nyhetssajterna, vilket gör att jag är mycket kritisk till allt jag läser.

JR har börjat lägga golvet på toaletten och även om utrymmet är litet så är det många kringelikrokar som gör att arbetet går långsamt. Men jag säger att han inte behöver ha bråttom för vi har ingen invigningsdag planerad. Jag trodde ett tag att jag inte skulle kunna köra lilltrimmern idag då det småduggade. Men det var nog endast ett moln och sedan har det hållit uppe. Så jag gjorde klart rabatten vid uppfarten och blev rätt nöjd. Eftersom den är så lätt att handskas med klarar min arm och rygg det utan att bli helt kaputt.

Yuccapalmerna växer nästan som ogräs här. Denna planterade vi för ca tre år sedan och den var inte särskilt stor då. Nu har den blivit precis så stor som jag hade tänkt mig. Men om tre år får vi nog kapa toppen och så får den växa upp igen.

Har vi ett emergencypacket? Ja, vi har konserver och en del annat i husbilen och så har vi alltid haft. Kanske är det mer aktuellt än tidigare? Denna tanke som vi svenskar alltid haft att det händer inte här, ska vi nog släppa för psykopater har inga hämningar. Det gäller att ta allt på allvar och hade jag varit yngre så hade jag sökt mig till armen. Kanske inte som skytt utan mer som en som arbetade bakom linjerna med att förse soldater med information eller vad man nu kan göra.

Mina blåregn har börjat vakna upp på allvar och det får mig att bli på bra humör. Så visst har vi små glädjeämnen på nära håll. Än så länge befinner vi oss väldig långt borta från epicentrum av kriget. Vi kan njuta av de små ting som omger oss och det slår mig att jag kanske förstått varför fransmännen så gärna har höns i sin trädgård. Våra grannar har det och en av dem har inte haft det tidigare men nyligen skaffat sig ett par stycken. Hm…..

Man vet aldrig snart kanske jag ska börja tänka på att odla annat än blommor och palmer? Undrar vad framtiden kommer att föra med sig?