Dessa ord hörde jag på radion i morse, och jag tyckte att dom var så bra. För det är ju så att om man alltid står på berget, så uppskattar man inte utsikten lika mycket. Man tar den ofta för given.
Jag tyckte att denna måndag var så grå. Tänkte att om det bara var vår och varmare så skulle det kännas bättre. Men så slog det mig att jag kan ju inte gå och vänta på det, utan måste leva innan dess också. Vi måste uppskatta den dag som är nu och inte vänta på något bättre hela tiden. Livet får ju inte rinna förbi. Man måste hitta något positivt varje dag.
Ofta går vi omkring och säger om bara…. Men vad vet vi om i morgon? Inte ett dugg.
Det är nu vi ska leva och inte bara i morgon. Även om vi är nere i dalen just nu, så kan vi klättra upp bit för bit. Vad just ditt berg ska bestå av, bestämmer du själv. Du kan välja vilken utsikt du vill ha. Allt är inte pengar eller berömmelse. Rikedom kan innehålla så mycket. Så uppskatta ditt liv idag, för det är nu du vet vad du har. Morgondagen vet vi inte så mycket om. Och vänta inte med att leva tills om bara…