Vilket får mig att frågasätta hans medverkan i den socialdemokratiska regeringen. Vad hade han egentligen där att göra? Det enda jag kan hålla med om i det han skriver är att det socialdemokratiska partiet måste förnya sig och att han tvivlar på att Juholt är rätt människa att genomföra det. Att välja någon som vill föra partiet tillbaka till kamrattiden och det gamla tror inte jag är det rätta om man vill ha förnyelse. På bokmässan i Göteborg backar Bodström i detta påstående att Juholt inte är rätt person. Han fick kritik av partiledaren innan han ens läst boken och det tyder ju på en stor intelligens. Efter att ha läst den så ändrade han sig och nu flaggar Bodström för att han nog kan tänka sig att syssla med politik igen. Han som inet ville offra familjelivet för den. Att sedan kalla Reinfeldt för flip-flop Fredrik är ju rätt galet eftersom han själv och Juholt har visat prov på en oerhörd velighet.

Så vad ska vi kalla Bodström? Let’s dance pojken kanske, som bjuder upp till dans efter att ha nobbat först. Juholt har ju redan fått ett smeknamn som passar bra cirkusdirektören som leder en helt otrolig samling pajasar. Jag hoppas verkligen inte att Bodström får chansen att bli politiker igen för den sortens oseriösa politiker ska vi inte ha. Inte för att jag tycker att han ska skriva fler böcker heller då denna bok jag nyss läst håller sig på dagisnivå i flera kapitel. Det är som att han vill ge en känga till sina forna politikervänner och sedan inte vågar då de kan ge svar på tal. Det är en feg bok som hade kunnat bli bättre om inte författaren var så feg och kunnat behandla språket bättre.

Boken har fått mig att helt förändra min syn på Bodström och det är inte till det bättre. Dessa spritfester som han beskiver där besluten verkar tas gör mig orolig. Är det så politiken ska bedrivas? Herr Bodström ska nog hålla sig till advokatyrket istället och låta de som brinner för politik sköta den.