Vi är inne på andra dagen på det nya året och vad möts man av för rubriker? Jo, ännu en av de tyngre socialdemokraterna kritiserar Håkan Juholt. Men Ylva Johansson ger inte bara honom skulden, utan hela partiet. Att börja inse hur verkligheten ser ut istället för att ha på sig skygglappar är det budskap hon vill ge inför detta år. Nu undrar jag lite varför alla dessa kritiker måste gå ut i media med detta. Varför diskuterar man det inte inom partiet och kommer med konstruktiva förslag? Min slutledning är att de inte har några förslag, utan hade väntat sig att Juholt skulle segla in som en frälsare och ge dem allt på ett silverfat. Så att kritisera honom enbart för de dåliga opinionssiffrorna är fegt.

Ett parti består inte enbart av en ledare och när man är en ny sådan, borde alla hjälpa till för att man ska lyckas. Det är så lätt att bara kritisera, istället för att delta. Nu blev ju både Östros och Johansson avpolletterade av Juholt och har inte så stor chans att påverka, även om de skulle vilja. De övriga kanske hindrar dem och därför går de till media för att tala om att det finns de som vill göra något. Tyvärr visar det på att krisen inom partiet är ett faktum och att man är oense om hur partiet ska ta sig ur detta. De sjunger om enighet och kamratskap, när det råder splittring ch sönderfall. Förra året slutade i katastrof för socialdemokraterna och har börjat lika illa.