Varje dag när jag är ute och rastar hundarna så letar jag efter vårtecken. Hör jag småfåglarna kvittra blir jag helt euforisk. Jag glor ned i marken för att se om det finns något som kommer upp. Igår såg jag små stjälkar av vårlökar och bara det fick mig att må bra. En buske i vår trädgård har pyttesmå knoppar och jag bara älskar den. Så ser jag på vädret och hoppas att nu ska temperaturen krypa uppåt igen. Fast i morse visade de att det skulle snöa senare i veckan och det var -4.

Jag borde kanske tagga ner lite efter mitt vårsökande, så jag inte blir besviken. Men är man född på våren så ligger det kanske i generna. När jag var barn så längtade jag naturligtvis efter våren då min födelsedag skulle komma. Nu är det inte den man längtar efter för då har man ju blivit ett år äldre, vilket inte är speciellt positivt. Det är mer värmen jag längtar efter idag och ljuset. När det är ljust klockan sex på morgonen, vid första hundrastningen. Alla gröna buskar och träd som ger så skön skugga.

Man har ju hört talas om mångalen, men jag är nog vårgalen. Lite konstigt eftersom jag är pollenallergiker och borde tycka att det är en jobbig årstid. Fästingsäsongen börjar ju också då vilket är jobbigt med tre hundar. Men det finns medel mot både det ena och det andra och lite snuva får man tåla. Snart är den i alla fall här.