Det fenomenet att när socialdemokraterna väljer en utåtriktad partiledare, som prisas för sin retoriska kunskap, så sviker väljarna och oppositionssiffrorna sjunker. Journalister letar fel hos honom och tillslut måste han avgå.

Men när de väljer en helt ovan politiker som inte kan detta med retorik eller partiledarskap. I flera veckor är han som en mussla och säger ingenting. Journalisterna skriver just ingenting om honom eller hans förehavanden. Han sitter inte i riksdagen och kan inte delta i debatterna där. Ingen utom de partitrogna vet vad han driver för politik. Då kommer väljarna tillbaka och opinionssiffrorna stiger.

Jag tycker det luktar skunk om detta. Vill inte folk veta vad partiledarna tycker och tänker? En stum gubbe som står och nickar i ett hörn och hummar lite då och då. Ja, det verkar ju upplyftande. Kanske det Sveriges pensionärer vill ha då, men resten då? Består vårt land av en hoper av passiva pensionärer?

Jag undrar jag…..