Åtminstone har vi ett underbart väder här nere i södra Sverige just nu. Det är undebart att bo på landet för här märks verkligen hur årstiderna växlar. På morgonen när jag slår upp fönstret hör jag fåglarna och det är det enda som hörs. Inget brus av trafik eller polissirener. Det är ett lugn som gör att man slipper stress och i lugn och ro kan börja dagen.

I den by jag bor i har vi ett trafikljus och det är endast för att skolbarnen ska kunna korsa gatan, på väg till och från skolan. Oftast lyser det grönt, så det är en bedrift att köra mot rött här. Bilköer har vi endast då bussen stannar vid torget och man måste vänta tills alla passagerare stigit av eller på. Som högst står man fem till tio minuter och väntar. Ett av byns barn som kör en moppebil orkade inte och körde om i den högsta farten den kommer upp i 30 km/tim. Antagligen ville han visa sig på styva linan för den passagerare han hade med sig. Det kan han inte ha lärt sig på trafikskolan utan det kommer väl hemifrån.

När sådant händer tänker jag tillbaka på min tid i Göteborg. Eftersom jag körde till och från jobbet varje dag, fick jag uppleva flera olika trafikförseelser. Så denna lilla händelse är rätt oförarglig och den enda jag såg på en hel vecka. Livet på landet går lite saktare än det i städerna och jag har upptäckt att jag lägger märke mer till alla småsaker som sker. Hur blommor slår ut, var fåglar bygger bon och annat trivialt, men som gör en glad.

Idag har jag inga ärenden att göra och ska bara njuta av vårt stilla liv.