Önskar att jag kunde sjunga ”It’s raining men” istället för nu har jag jobb för er gubbar. Varför är det alltid så att det är kvinnorna som är de modiga som vågar ta steget till något nytt? Det starka könet är kvinnorna och jag är stolt att tillhöra dem. Männen kanske tror att det skulle vara en svaghet att vilja jobba trots att de gått i pension? Som att de är så fattiga så de måste jobba. Det struntar åtminstone de kvinnor jag intervjuat i. De vill ha en uppgift och känna att de fortfarande behövs i arbetslivet.
För jag tror inte att det är särskilt många som måste jobba, utan det är för att komma ut bland människor. Lever man ensam blir man lätt isolerad om man inte söker sig ut. Men nu har jag eventuellt ett arbete klart för en av mina modiga duktiga kvinnor. Om någon dag vet jag att allt går i lås och gissa om jag blir glad både för hennes och min skull. Hoppas, hoppas, hoppas…..