Jag drog upp rullgardinen och det såg lite halskumt ut men det var torrt. Minuten efteråt tittade jag ut genom köksfönstret, då jag drack ett glas vatten. Det regnade och sedan ökade det under hela hundpromenaden. Men det var rätt skönt tyckte jag, vilket jag var ensam om att tycka.
Hundarna gick med öronen nedfällda och hade bråttom. Här gällde det att rasta matte och husse snabbt, så man fick komma in igen.

Engelsmännen brukar säga: it rains cats and dogs. Men ingen har väl sett att det kommer hundar eller katter från himlen. Vi brukar säga att det är ett verkligt hundväder. Men de hundar jag haft, har inte tyckt om regn. Vissa har accepterat det och gillat att vara ute på promenad så mycket att de struntat i regnet. Så benämningarna är verkligen fel.

Men tänk om låten: its raining men, hade varit verklig? Vilken syn det hade varit. Jag hade inte gått ut, då en man väger sina modiga kilon och någon sådan hade jag inte velat få på huvudet. Men efteråt hade jag gärna plockat med mig någon. Då hade man kunnat byta vid varje oväder om man inte var nöjd.

Det slutade regna så fort vi kommit hem. Så nu ska jag hålla mig inne resten av dagen. Då slipper andra bli våta när de rastar sina hundar. Jag är tydligen en regnmagnet.