Jag borde egentligen inte titta på program som spårlöst, men kan inte låta bli. När personen som letar sina rötter hittar föräldrar och syskon bölar jag som en tok.
Det är sorgligt och roligt på en och samma gång. Jag undrar bara om det visar sig att ens biologiska föräldrar var missbrukare eller inte vill kännas vid barnet. Vad känner man då? Ibland är det kanske bättre att ha drömmen kvar än att få veta sanningen.
Det är svårt att ta beslut om hur man ska göra i en sådan fråga.
Nu har jag snyftat klart för idag.