Det var år 2000 och dags för förändringar i mitt liv. Jag hade bott tio år i mitt älskade Göteborg, förlorat min hund i en bilolycka, min sambo visat sig vara alkoholist och vi flyttat isär. Börjat om med en ny hund och börjat lära känna en man i skåne.
Jag kände mig klar med storstaden och längtade till landet. Antingen skulle jag flytta någonstans utanför staden eller varför inte ned till skåne.
Eftersom jag blev erbjuden ett arbete här nere och ville lära känna mannen bättre, så gick flyttlasset hit. Mannen ordnade en lägenhet och den 15:e december körde jag in i byn. Det var just ingen snö och jag kommer ihåg att jag tyckte det kändes magiskt.
Torget lystes upp av hundratals lampor,som var uppsatta i träden som står runt det. Det gör det varje år vid jul och är så vackert.

Hela tiden fram till julafton packade jag upp mina saker och jobbade på dagarna. Mannen hälsade på och det kändes att som vi alltid känt varandra.
Efter att vi setts en stund någon dag innan julafton, var jag och min hund ensamma. Med barn i bagaget måste man skynda långsamt. Vi hade naturligtvis telefonkontakt varje dag och jag ringde mina föräldrar, så helt ensam kände jag mig inte.

På dagarna utforskade jag och Berrie, min bordercollie, omgivningarna. Han älskade att springa lös ute på byvägarna. Det var som att ett lugn lades över mig och stadens stress försvann. Jag kände mig lycklig. En underbar känsla efter all sorg som varit.
Julafton var vi ute och gick en lång promenad på ett par timmar. När vi kom hem gick jag runt i myskläder och sjöng till julsångerna på tvn. Berrie var nöjd och låg och sov. Jag hade köpt hem lite julmat som jag åt och för första gången tog jag mig en snaps till sillen och vin till maten. Det tordes jag aldrig göra de andra gångerna jag firat jul ensam.
Detta var min lyckligaste jul jag någonsin firat själv.