Vi är många skåningar och även andra, som följt rapporteringarna om den stora olyckan som skett på E4:an igår.
Bilderna från olycksplatsen är talande nog. Otroligt nog har endast en människa dött, men flera andra är skadade. Jag tänker på hur många som fått sina liv förändrade efter detta. Alla som var med om det som hände förändras på något sätt. Bilderna från ögonblicket när det hände kommer att sitta innanför ögonlocken länge. Kanske för resten av livet. Känslan av kraschen kommer kännas i kroppen och väcka många om nätterna.
Jag såg och hörde en kvinna berätta om sin del av olyckan. Med tårar i ögonen och darrande röst beskrev hon vad hon sett. Hon kommer aldrig bli av med den synen av människor som hänger ut från sina bilar och ropen på hjälp.

Jag skrev igår att jag var glad över att slippa ge mig ut på vägarna just den dagen. För det spelar ingen roll hur försiktigt du själv kör, när det finns andra som inte bryr sig om att det är halt på vägarna.
De som var med om händelsen igår och kanske deras anhöriga, tar det försiktigare i framtiden.
Livet är så bräckligt och kort.