Varje år är vi kallade till läkaren, för att förnya recept och gås igenom. En årlig besiktning av kroppen. Precis som bilarna. Vi får ju inte direkt körförbud om något inte är som det ska, men kanske nya dyra mediciner.
Först kallas man till provtagning och då ska man vara fastande,så dit åker man direkt på morgonen.
På våran vårdcentral är den delen direkt till vänster när man kommer in. Man tar en nummerlapp och sitter på en stol i korridoren utanför rummet. Det spelar ingen roll hur tidig man än är, för det sitter alltid ett gäng pensionärer där som ska in före.
När det gått en vecka är det dags för besöket hos läkaren som ska avge domen om hälsotillståndet. Varje gång man öppnar brevet med kallelsen så hoppas man att det är en morgontid. Då slipper man avsätta en halv dag för ett besök som när man väl kommit in, tar ca tio minuter.
Väntrummet är rakt fram på vår vc och jag förbereder mig alltid på att få sitta där minst en halvtimme.
För av någon anledning så håller läkare aldrig tiden. Får man sitta tio minuter blir man paff att det gick så fort.
Alla som arbetar inom sjukvården pratar om stress. Men det kan inte vara den stress vi andra menar. Det måste handla om att inte göra fel i sitt arbete, vilket är en slags stress. Men vem har inte den pressen på sig? Även om det inte handlar om människor så vill väl ingen göra fel.

Hur som helst är det bäst att ha tid hos läkaren på morgonen. Man kommer in snabbare och har en läkare som inte är psykiskt trött av alla åkommor, som passerat under dagen.