Det är konstigt att man alltid sover så dåligt natten till måndagen. Tankar snurrar runt i huvudet i en farlig fart och det är nästan omöjligt att hitta en skön sovställning.
Jag tvingar mig att inte titta på klockan och att istället tänka på andningen. Det hjälper tillslut och jag somnar. Men natten till måndagen sover jag tydligen väldigt lätt, för minsta lilla grej som händer så vaknar jag.
Nellie brukar komma och stryka nosen vid sidan av mig, för att försäkra sig om att jag ligger där kanske. Det brukar jag aldrig vakna av annars, utom just dessa nätter.
Kanske beror allt på att mannen alltid börjar tidigare på måndagar och jag är orolig för att han inte ska komma upp i tid. För om jag är morgontrött, så är det bara förnamnet till vad han är. Vi är absolut inga människor som uppskattar att gå upp tidigt.
Men när jag väl har vaknat och är i balans mår jag bra, även om det är tidig morgon.