Jag läser just nu Malmstens bok om att skriva och i den säger hon, att hon skriver för att det måste skrivas.
Så är det för mig också. Det är först när jag skrivit ned en tanke, som jag kan gå vidare. Då behöver jag inte fundera över den mer och förstår bättre varför jag tänkte så. Det blir som ett ark jag kan ta fram vid behov för att läsa och komma ihåg.
Lite som att rensa hårddisken i hjärnan. Då blir det plats för nya tankar och ideer.

Samma sak är det med drömmar jag har. De ser inte så konstiga ut på pappret. Det svåra är att få med alla detaljer och färger från den. För jag drömmer ofta väldigt detaljrikt. När jag berättar mina drömmar för mannen, blir han ofta lite otålig över att det är så många detaljer. Många gånger tystnar jag och låter drömmen vara kvar i mitt huvud, tills jag sätter mig och skriver ned den. Då kan jag se hur omständig den var.
Men det är oftast känslan från mina drömmar som påverkar mig mest. Vad kände jag i drömmen och vad kände jag när jag vaknade?
Det är fashinerande hur komplicerad hjärnan är och att den arbetar, fast man sover.