Ibland blir man så engagerad att kraften rinner ur kroppen. Då är det skönt att ha en må bra bok att läsa.
Jag har berättat om min pappa som är 87 år gammal. Igår var han hemma hos oss och vi pratade om döden. Det låter kanske inte så upplyftande,men när gamla minnen dyker upp hamnar man gärna där.
Då sade pappa att han inte är ett dugg rädd för att dö. Jag blev häpen. Han fortsatte med att säga att han vet att han får det bra, för att han varit där och hälsat på.
Jag frågade inte närmare vad han menade, men var så säkra på att jag ska göra det. Men jag är glad att han vet hur det blir och att det blir bra.