Satt ute i trädgården en lång stund idag med. Mannen hade satt ihop en stol som jag kunde sitta i. Det var lite krångligt att komma ned i den då den var så låg. Men ett helvete att komma ur den. Jag är glad att ingen såg mig när jag dök på näsan och kröp på knäna för att komma ur stolen.
Den vägrade att släppa taget om min bak.
Det var nästan så jag tvekade att sätta mig i den igen, då jag kom ur den första gången. Benen liksom domnar när man suttit i den en stund.
Funderar om inte gräset är skönare. Jag behöver inte kravla mig upp ur det ännu i allafall.