Gråmulet och tyst, när vi går vår morgonpromenad. Mörkret bäddar in våra gestalter och gruset knastrar under våra skor.
Det tycks vara lugnt och stilla. Jag hoppas att det verkligen är så. Man kan aldrig veta vad som händer innanför de mörka fönster, som vi passerar.

Hemkommen sätter jag mig på mattan och gör min yoga, för att starta dagen.