Läser Maggan Hägglunds krönika och kan hålla med om att oktober är en ypperlig månad för dagdrömmar. Då inget händer ute i trädgården och allt bara är mörkt. 

Då kan man låta dagdrömmarna bubbla runt i huvudet. 

Vincent Crapanzano säger: ”Dagdrömmen skulle kunna beskrivas som ett sätt att söka sig bort för att klargöra sina önskningar och sedan återvända till nuet med nya föreställningar av vad som är möjligt” 

Precis så är det ju.