När lillan kom till jorden det var i maj när göken gol…..

Idag blir jag några år äldre och vet inte om jag är så mycket klokare än jag var igår. Tror inte det men det blir nog bra med det också. Först så tänkte jag att man kan ju vända på siffrorna och då blir jag 46 idag vilket känns rätt hyfsat. Men nästa år blir ju inte så bra tio år äldre med ens och sedan blir det bara värre och värre, så jag lade ner den tanken rätt fort.  Man ska inte trixa med åldern utan acceptera att det är livets gång.

Vädret var som det oftast är på min födelsedag, sol och varmt. De flesta gångerna jag haft födelsedag har vi kunnat sitta i uterummet i gamla huset och ätit smörgåstårta som ”farmor” gjort. Hon var en fena på mat och smörgåstårtor. Nu när det är vi och hundarna så nöjer jag mig med ett glas vin och en rad mörk choklad.

Blomsteraffärerna har ju öppnat så JR passade på att köpa en bukett med vita rosor och lite andra blommor till mig. Det var en glad överraskning. Förra året satt vi i husbilen på en ställplats och kände inte för att fira våra födelsedagar något speciellt. I år var det ju lock down när JR fyllde år och vi sparade allt till sedan. Vi är ju 56-or bägge två och nu är han glad att jag är ikapp.

Vi har nog pratat om det i snart ett år och idag slog vi till på en nespresso. Eftersom vi inte vill ha en massa prylar i onödan och inte är impulsköpare någon av oss så har det fått gro. JR älskar att dricka kaffe och vill gärna ha en kopp då och då. Jag dricker väl mest på morgonen och sedan på kvällen. Därför blir det lika sällan för JR. Så detta är vår födelsedagspresent till varandra. Vi har provsmakat och det blev gott. Men lilla bryggaren får arbeta på morgnarna då jag vill ha kaffesump till blommor och växter.

Igår regnade det ju och först vid 17.00 blev det regn upphör. Jag hörde BollKalles gälla röst från deras sida en stund men reflekterade inte så mycket över det. Senare när jag skulle ta ner jalusierna såg jag att hans förbenade boll låg långt inne på vår gräsmatta. Nu ligger den så bra att man inte ser den när man går ut för vårat träd skymmer. Sketungen hann inte vara ute i deras trädgård mer än tio minuter så ligger bollen hos oss. Nu blir den där resten av veckan och jag har skarpa funderingar på att använda en stoppnål innan den återbördas.

Synd att inte Unkas lever för då hade alla dessa bollar varit före detta bollar. Men jag har bestämt att nästa hund vi tar till oss ska vara väldigt glad i att döda bollar. Är den inte det ska jag träna den till det.

Avslutar dagen med att nynna på When I’m sixtyfour, will you still need me, will you still see me…..