Man ska ju inte ropa hej för tidigt, och nu har vi fått lite kyligare väder igen. Inte så härligt att äta ute så det gjorde vi inte idag. Men ute har vi varit och Lino är i sin tonårsålder där ha skäller på allt som han tycker är konstigt. Folk som drar en dramaten efter sig, går med barnvagn, har ryggsäck jag listan kan göras lång just nu. Vi har haft samma problem med andra hundar i den åldern men man glömmer så lätt.

Tänkte ta ett foto på detta hus som vi kallar bombhuset då det ser ut som en bomb eller flera träffat huset. Vi tror att det är det de tänker bygga om till bostadshus. Den högra delen bor någon i på övervåningen men inte på undervåningen. Hur de tänker göra ska väldigt intressant tycker vi. Bara att vänta och se.

Inte så mysigt ute idag som sagt men inte så kallt heller bara man inte sitter stilla för länge. Kan berätta att hundarna var i kattslagsmål i kväll och den katten fick en chock när det var två hundar. Lino sprang runt med den i munnen sade JR tills den kom loss och rusade upp i ett träd. Nu hoppas jag att den lärt sig en läxa och inte kommer tillbaka. Men vi får vara vaksamma ikväll.

Vi har ju små näbbmöss och det beror på att grannen har höns. Gratis mat är ju inte att förakta. Så en snabb tur genom vår trädgård är ju superb tycker mössen. De är så små att man nästan inte ser dem. En katt hade inte varit helt fel men det tycker inte våra hundar.

Min rygg kanske någon undrar. Jodå den känns riktigt rejält fortfarande. Men det är bara att vänta ut värken. Vila, vila men röra sig en del i slowmotion. Det sista har jag svårt för så ikväll högg det till rejält. Nog med gnäll tycker jag.

I morgon ska det väl vara lugnt? Än så länge verkar det vara så men dagen har inte börjat.

Tänker alltid på Karin Boyes dikt när våren närmar sig och man ser knoppar överallt: ”Det gör ont när knoppar brister”. Fast hon menade kanske något annat än våren. Jag tänker på våren. Den som sakta är på gång.