Inte var det någon sol som vi såg när jalusierna åkte upp i morse. Himlen var jämngrå. Men någorlunda varmt har vi ju ändå och det är skönt. Så vad skulle vi hitta på i vår tysta by idag? Ja, det är ju generalstrejk idag och såhär tyst har det väl inte varit i vår by tidigare. JR satte sig ner och började rensa ogräs. Nej, inget för mig faktiskt. Så när jag bäddat sängarna tog jag ledigt resten av dagen. Jag sympatistrejkar sade jag.

Så startade strejkbrytare med att massakrera vårat vinfält. Ava… jag säger bara det. Hoppas mullbärsträdet växer fort så vi slipper se eländet. Sydfranskan kom förbi och vi fick oss ett fint samtal. Men tydligen ska de bygga på marken där. Tråkigt tycker vi och nu får vi se vad som kommer upp där. Utsikten kommer att bli en annan det är säkert. Tur att vi har två sidor att vistas på. Det är väl så att när man är gammal tycker man inte om förändringar och vi är väl kanske i det stadiet. Vi vill bara ha lugn och ro och människor kan bli så jobbiga så vi vill inte ha fler omkring oss.

Lino hade i alla fall fullt sjå med att hålla koll på alla traktorer och människor. Ja, det är kanske så att vinstockarna blivit för gamla och inte ger så många druvor och istället för att plantera nytt bygger man hus på tomten. Ja, vad vet vi. Men tråkigt är det även om vi inte ser så mycket av vinfältet när mullbärsträdet är i sin fulla blom.

Men livet är ju föränderligt och nu får vi hoppas på det bästa. Vi vet ju inte hur det kommer att se ut när allt är klart. Det blir kanske riktigt bra. Man ska väl inte måla fan på väggen så fort något nytt händer.

Ny dag i morgon och man får väl se vad den dagen kommer att innebära.