Faktiskt är det inte den varmaste dagen vi haft här. För två år sedan 2022 mätte temperaturen +41 och det är det högsta vi haft här nere. Idag var det +39 mitt på dagen men sedan lugnade det ner sig. Sista doppet efter klockan 18.00 mätte temperaturen i vattnet +32 och det var inte så mycket svalka där inte.

Som ni kanske anat har jag inte fotat idag då det inte varit så inbjudande att gå runt i trädgården så det blir återblickar från augusti månad.

Lundåkra hamn 2013 och en helt underbar solnedgång. För er som inte vet var detta är kan jag berätta att det är i Landskrona. Trevlig ställplats då i allafall och nu vet jag inte hur det är.

2014 och två bröder som älskade varandra. Kuma och Unkas var så tajta och låg gärna nära då de skulle vila. Jag är så glad att ha dessa fina foton och filmer på de två tillsammans. Fina minnen.

Vet inte hur många gånger jag gått denna väg ute på landet med hundarna. Men vi bodde ju där i arton år så det var åtskilliga tänker jag. Men det var rofyllt och vi mötte sällan andra hundar så för Kuma var det perfekt då han inte tyckte om andra hundar än Unkas. Skönt för mig som kunde gå och njuta av naturen och stillheten. Denna bild är från 2015.

Jaha, så var det 2016 och mitt benbrott och nu kunde jag inte göra karriär som fotmodell heller. Slut på långa promenader ut på landet med hundarna. Lite deppade jag ihop men vad kunde jag göra? Saknade mina milslånga promenader och nu kunde jag inte ens ta mig ut från huset. JR lämnade dörren öppen till uterummet och jag kunde hoppa bort till dörren dit och släppa ut hundarna så de fick gå ut på dagarna. Inte min bästa höst om man säger så. Allt detta hände efter vår semester i Frankrike med husbilen och när vi kom hem.

Jag hade äntligen blivit av med gipset och börjat kunna gå ute ordentligt. Då fick jag en inflammation på innerörat och hela förbaskade världen blev en karusell. Något av det djävligaste jag varit med om och jag har full förståelse med de som drabbas av kristallsjuka vilket är samma symptomer men går över utan medicin. Jag som bara ville gå ut och gå med hundarna igen. En vecka på sjukhuset i Trelleborg och sedan var världen stadig igen. Detta var 2017.

2018 hämtade vi Turbo i Norrtälje. En liten arbigga som killarna var väldigt konfunderade till i början. Men så småningom tyckte de att hon var okej. Där och då hade vi börjat vår flytt från Anderslöv. JR slutade arbeta och vi hade en hel del pappersarbete att göra med banker mm. Sedan var det stylande av huset för visningar och tillslut var huset sålt till det högsta priset i denna by. Ja vi visste ju att vi hade ett fint hus och nu fick vi bevis på det.

2019 hade vi flyttat in i vårat hus här nere och det var inte så mycket till trädgård även då JR kört med snurradåren så allt det höga gräset var borta. Inte så varmt om man jämför med dagens temperatur men nog så varmt för en nordbo.

JR byggde vårat trädäck 2020 och det blev en stor förändring för oss. Vi köpte ett bord och stolar och nu hade vi en fin plats att sitta ute på. Ett parasoll som gav oss behövlig skugga gjorde att vi stannade ute mer och mer. Hundarna tyckte att det var superbra när vi sedan satte en grön gräsmatta över stenarna framför huset. JR var lite negativ till det i början men jag tänkte mest på hundarna.

2021 byggde vi poolen som är vår oas och helt underbar under sommaren. Vi guppar runt och gör en del gymnastik flera gånger om dagen nu då vi har det så varmt. Idag hade vi +32 vilket inte är helt idealiskt då vi föredrar två grader lägre. Men vi njuter ändå och är enormt glada över att vi byggde poolen.

2022 innebar en förlust för oss och det efter att vi först varit på en långtur till Sverige för att förnya våra pass. Kuma orkade inte längre när vi kom hem och han somnade in här hemma. Tre år fick han här och han älskade denna trädgård. Men Vi kunde inte låta Turbo sörja för länge och fick hjälp att hitta Lino som är något av det bästa vi kunnat få.

Jag slutar min kavalkad här eftersom detta ju inleder en ny era i vårat liv.