Vaknade tidigt i morse av att ha ångest och allt handlade om min klaustrofobi som har blivit värre med åren. Jag tror att det hade en del att göra med hundarna som ligger så tätt på mig. Turbo hoppar upp och ner ur sängen hela tiden. Lino slänger sig på mina ben och jag får nästan panik av att inte kunna röra dem. Flyttar jag mig en bit så kommer han efter. Så idag har jag varit vaken sedan kvart i åtta vilket är hemskt tycker jag. Oftast kan jag omgruppera både mig och hundarna för att sedan somna om. Men i morse gick det inte då jag såg hemska bilder i huvudet så fort jag blundade. Så jag har kört djupandning och stirrat upp i taket.

Eftersom vi har en löptik kan jag inte heller bara öppna dörren och släppa ut hundarna utan en av oss måste följa med. Vi hade en utryckning idag då de verkligen försökte få till det och nu är ju Lino kastrerad så inget kan ju hända men det är inte bra om han fastnar i Turbo. Det hände en gång med Unkas och Turbo vilket var en jobbig situation. De skrek båda två innan han lossnade och Unkas hade så ont efteråt. Nej, det får inte hända med Lino.

Vi tar en dag i taget och ibland kopplar vi Turbo när det blir för hett. Nu hoppas jag att natten ska bli bättre för i morgon ska jag göra ett nytt försök med provtagningen hos vår sköterska. Bara det inte är alltför många som ska dit och jag måste vänta.

JR tänker köra lite trädgårdsavfall under dagen och ta med sig Lino. Det blir bra träning för honom att vara ensam i bilen när JR tömmer säckarna. Han kan stå så att Lino ser honom hela tiden och ja, vi får väl se hur det går. Då kan jag bädda sängen i lugn och ro och Turbo vara ute i trädgården. Eftersom vädret inte ska bli så soligt passar detta upplägg bra för oss.

Nu har jag satt på mig tröttmössan så jag säger godnatt.