Tänk vad lugn och skön en helt vanlig dag kan vara. Inga rusningar eller tillsägelser om att saker är förbjudna. Bara trevligt prat om hur trött eller varm vännen kan vara. Inga grindar eller att sitta på vakt så inget otillbörligt ska hända.

Vem hade kunnat ana att denna himmel visade viket väder vi skulle få idag?

Detta är det slag av himmel jag gärna vill se när jag öppnar upp huset för dagen. Då blir jag glad och idag ville jag skratta högt eftersom Turbos löp är slut, finito och livet kan börja igen.

Jag har snart läst ut 2001 års almanacka som mamma skrivit. Ett år som det hände en hel del för JR och mig. Vi blev först sambos i en liten två, sedan blev vi med hus och då hade vi aldrig trott att vi skulle bo där i arton år. Det fanns inte på kartan. Men så blev det och när vi sålde huset kändes det som att vi absolut var klara med det och även byn och Sverige. Fast 2001 var året då det kapitlet började.

Beträffande mamma så blir jag så stolt över hur hon kämpade med att lära sig använda datorn som jag gav till henne. Hon går kurser och gör hemsidor och lär sig skicka e-mail så vi kommunicerar väldigt mycket genom att skriva till varandra. Datorn blev hennes räddning förutom pappa när de bodde ”långt bortom allfartsvägen” som hon ofta skriver i sin almanacka.

Lätt att minnen kommer tillbaka när man läser mammas almanacka. Men det gäller att inte fastna i minnen utan se framåt och göra fler minnen.

Nu kommer rosorna!

Dagens visdomsord: ”När jag älskar mig själv har jag inte långt till att äska andra.”