Idag var det klockan som väckte oss för vi skulle göra oss klara inför vår resa till Montpellier igen. Tiden går ju så snabbt och H skulle hem till sig igen. Vi var väl allihop lite dämpade då det aldrig är roligt att skiljas. Solen lovade varmt väder idag och vinden hade avtagit men under vägen till flygplatsen tilltog den. Så österut är det lite tråkigare väder.

Jag sitter alltid i baksätet när H är med. Skönt att koppla av från navigerandet och bara njuta av åkturen.

Inte så mycket trafik på vår väg ut från byn. Så var det hela vägen för oss. Det flöt på väldigt bra utan köer eller stopp.

Jag satt och beundrade landskapet vi körde förbi. Det blir ju en helt annan vy när man ser åt sidan och inte framåt som jag brukar.

Det byggs mycket i Montpellier och även om det är huskomplex så är de mycket olika varandra.Vi har ju kört här i flera år nu och kan nu se hur alla bott in sig och trädgårdar börjat växa fram på husen.

Ser ju inte direkt ut som kinesiska muren i Malmö och jag hoppas verkligen att de människor som bor här mår mycket bättre.

Väl framme vid flygplatsen och då sade vi på återseende och H sade vi ses i september. Vi hoppas att det blir så för då är vattnet i poolen säkert tillräckligt varmt.

Dags att vända bilen mot hemmet och det blir säkert tomt ett tag nu innan vi kommer in i våra vanliga rutiner.

Där bortom allén bor vi en bit upp mot byn.

Vår älskade by och vårat hem. Vi trivs här året om.

Dagens visdomsord:”När jag hör någon sucka ”livet är hårt” är jag alltid frestad att säga ”jämfört med vad”. Sydney J.Harris