Redan när vi vaknade kände vi att det bara var frågan om minuter tills det skulle braka loss.

Bergen var helt dolda av molnen som sakta men säkert var på väg mot byn och vårat hus. Det var lika mörkt åt alla håll och vi var inte ute så länge innan den första droppen kom. Eftersom ingen av oss gillar regn speciellt mycket skyndade vi oss in och åt frukost.

När jag tittade ut efter en kort stund hade himlen öppnat sig och sedan såg jag den första blixten som följdes av en ordentlig smäll och så tystnade radion. Men allt annat fungerade vilket vi verkligen var glada för. Radion kom igång av sig själv efter en stund och sedan har den fungerat. Det var endast sändningen som blev tyst, displayen på radion lyste hela tiden.

Jag bestämde mig för att göra det bästa av dagen och sitta ute på trappan under taket och cykla mina kilometrar. Lino valde att ligga i soffan och jäsa största delen av dagen. Han fick sällskap av JR som gjorde en del administrativt. Det blev mörkt väldigt snabbt tyckte jag och vi satte oss inomhus efter en kort sväng i trädgården. Vi har passat på att vara ute de stunder regnet tagit en paus för det har det faktiskt gjort.

Vi har lyssnat på boken och jag har som vanligt kluddat under tiden,

Inte världens snyggaste folkvagnsbuss men mycket personlig. Jag har inte tecknat speciellt många bilar i mina dar. Det säger jag till mitt försvar. Hoppas jag fått in en känsla i bilden av sommar och sjuttiotalets surfare.

Den vill jag köpa.