I alla fall verkar det så när du stiger upp, på morgonen. På andra sidan jorden tror japanerna att det också är en vanlig fredag. Man är glad att det är arbetsveckans sista dag och har kanske planerat någon utflykt med familjen till helgen. En tur till någon djurpark eller något annat utflyktsmål. Man kysser sin man, innan han åker till jobbet och tar barnen till dagis och skola, för att själv åka till jobbet. På vägen dit tänker man kanske på vad man ska laga till middag. Väl på jobbet börjar det skaka och man suckar, för nu kommer det vanliga jordskalvet. Tänker att det bara är att vänta ut det och sedan fortsätta arbeta.

Men det slutar inte utan blir bara värre och värre hela tiden. Då börjar man bli rädd och inser att det inte är precis som vanligt. Sedan hör man tsunamivarningen och då rusar man uppåt i huset med alla andra. Kanske är man så nära att man ser vattnet välla in och ser bilar,hus och båtar komma förbi. Så tar man upp mobilen och ska ringa skolan, mannen och dagis. Ingen täckning. Var är de? Hur ska man få tag i sin familj? Detta som började som vanligt, har blivit en mardröm och man har ingen aning om hur allt ska sluta.

Tänk, paniken man känner av att vara helt avskuren från omvärlden och inte veta var barnen och mannen befinner sig. Jag kan bara ana vad japanerna känner idag, eftersom jag aldrig varit i en sådan situation.