Helg och lördag

Kurar skymning som egentligen varat hela dagen. November är en rätt onödig månad i mitt tycke. Bara tråkigt väder och mörkt. När man arbetar så känns det ännu värre, då det inte är en enda långhelg. Ofta har jag kört ned huvudet mellan axlarna och kämpat mig genom denna månad. Försökt vila och ta till vara på dagsljuset under helgerna. Som hundägare lever man verkligen med i årstidernas växlingar och får klä sig därefter.

Idag ser jag fram mot kvalet i F1 från Brasilien. Ett par timmars spänning är alltid trevligt. Hundarna har varit ute i trädgården på förmiddagen då det var lite ljust. Nu blir det bara korta turer för att göra toalett och sedan vill de snabbt in igen. De är hösttrötta de också.

Vi har ställt ut vår lykta där palmen tidigare stod. Nu lyser den så fint i mörkret och palmen står i uterummet under vintern. I vår byter de plats. Vår granne har haft husvisning idag och av någon underlig anledning har han plockat bort alla sina gardiner. Något jag inte tycker är snyggt och så ekar det otroligt mycket. Men i pensionärslängan mitt emot hans hus har de haft en underhållande eftermiddag. De ser rakt in i grannens kök och med ljuset tänt kan de se allt väldigt bra.

Jag är av den uppfattningen att man ska visa upp sitt hus som ett hem och inte som ett kataloghus. Det där med vitt och kalt tilltalar inte mig.

Våra hundar uppskattar mattor och ytor där de kan leka. Det ska vara varmt och ombonat hemma.

Annonser

Dimman fortsätter

Det är vått, det är ännu mera vått. Håret är vått och i mitt fall krullar det sig. Jag har blivit en tant med korkskruvar. Hur sött är inte det? Brukar aldrig platta mitt hår, eftersom jag gärna vill ha lite volym och gärna lite vågor i håret. Men nu är det nästan lite löjligt. Vem vill se ut som en 60-årig Shirley Temple? Inte jag i alla fall. Tur att det är rätt mörkt ute och dimman rätt tät. Jag haltar mig fram så fort det går.

Mitt ben har tydligen blivit väldigt väderkänsligt. I somras kände jag varken av foten eller benet. Gick t o m utan stödstrumpor när det var riktigt varmt och i sandaler. Nu är det ett minne blott för det knakar både här och där i benet och foten. Det gör ont, skaver och svider om vartannat. Jag haltar igen, vilket jag inte gjorde i somras. Därför har jag kommit fram till att jag inte tål kyla längre. Mitt ben och min fot protesterar. Hoppas bara inte plåten i benet rostar för då ligger jag illa till. Men det gör det nog inte. Fast skaver gör det.

Skyndade mig bort till pappa idag och fick byta batterier i hans fjärrkontroll till tvn. Så nu kan han titta på den igen. Läkaren hade varit hos honom på förmiddagen och lyssnat både här och där. Pappa tror inte att han klarar ett stopp till och så är det kanske. Jag kramade om honom och sade att jag älskar honom ändå. Då blev han glad och tyckte att livet hade blivit rätt bra trots allt. Farmor är tyvärr sängliggandes och mår inte bra.

Men nu ska vi bara njuta av fredagskvällen och äta en god gryta till middag. passar bra i detta mörka, blöta höstväder.

Novemverdimma

Igår svepte dimman in över byn och sedan dess har vi levt i ett fuktigt väder. Håret blir vått bara man går utomhus. Sikten är nästan obefintlig och vi går inte utmed landsvägen just nu. Men hundarna verkar tycka att det går lika bra.

Växterna börjar ta vintervila och trädgården är inte så prunkande längre. Men gräset är väldigt grönt.

Träden tappar alla blad och de gula löven singlar ner på gräset. Vi brukar inte kratta bort dem utan gräsklipparen får ta hand om dem, så blir de till gödning för gräsmattan. Grannen har en väldigt liten gräsmatta, men han har köpt en lövsug och igår gick han och dammsög ute. Jag tror mer på vår metod och den blir billigare också.

Så stilla

Onsdag och allt är så lugnt. Pappa uppe och vinkade när vi gick förbi i morse. Solen har visat sig denna vecka och våra hundpromenader har varit riktigt trevliga. Det känns nästan som att naturen väntar på något. Kanske är det kylan? Inget jag ser fram mot. Med mörkret kommer tröttheten och det är så härligt att solen tittat fram på dagarna.

Jag kör tvättmaskinen och Mr J är i Trelleborg för veckans inköp. Kände inte för att följa med idag. Istället har jag borstat Turbo som äntligen är i slutfasen av fällningen och nu ser hon så mager och skranglig ut. Men hon har fått en så fin krage. Lilla tösen som är så kelen och go. Inte alls den lilla illbattingen som kom till oss för ett år sedan. Det tar ett tag innan en omplaceringshund funnit sig till rätta ordentligt och mår riktigt bra. När det börjar hända så blir jag så glad. Hon känner sig hemma och har hittat sin plats i flocken.

Annars händer det inte mycket i byn, mer än att vår blomsterhandel ska lägga ner igen. Ägaren stängde den för några år sedan och då fick vi en ny. Men när den stängde så öppnade vår gamla igen. Hoppas att någon ny hittar hit för jag kommer att sakna den. Tror att vi är många bybor som vill ha en blomsterhandel. Vi får se hur det blir med den saken.

Höstväder

Duggregn och grått ute idag. Mr J sopade bort alla löv från trappan och garageuppfarten. Trädet på andra sidan gatan har fällt alla sina löv som har en förmåga att blåsa mot vårat hus. Vi brukar vänta tills avklädningen är klar och sedan sopa tillbaka dem mot häcken. Jag har kört både tvättmaskin och torktumlare, så nu är det tyst och skönt hemma igen. Klockan är redan 16.00 och det börjar skymma ute. Vi tänder ett ljus och kurar skymning inomhus.

Pappa är uppe och hostar fortfarande väldigt mycket. Han mår inte så bra. Det är fars dag på söndag, men för mig är varje dag fars dag. Jag har honom i mina tankar hela tiden. I helgen var det Alla helgons dag och ljusen lyste så vackert på kyrkogården. Bort är alla ungar som ringer på dörrar och tigger godis. Men de ryckte upp ljung från vår låda under fönstret. Jag säger Karma.

Söndag

Nej, det är inte snö, utan päls som lyser vitt i gräset. Med borstning var dag är det nästan över med fällningen. Igår klippte Mr J gräsmattan och det borde vara slut på det också snart.

Vi håller oss mest inomhus idag då det känns lite kyligt ute. Det blåser en del så hundarna vill snabbt in efter en stund.

😉☁️ 8°C #weathershot

Sol men tråkigt

Just nu kan jag inte glädjas åt att solen skiner så fint ute och att kylan inte tagit ett grepp om skåne. Inuti mig har jag en gråtklump, som växer. Gick förbi pappas fönster och hörde hur han hostade. Såg honom inte trots att jag kikade över häcken. Undrar om han ligger ner idag. Igår satt han uppe i sin rullstol när jag kom. Men han hade ont i magen och drack te istället för kaffe på eftermiddagen. Det är något han aldrig brukar göra. Andningen var tung och det rosslade i hans bröst. Vi pratade om gamla tider och han berättade hur det var när han växte upp.

Jag var också förbi hos ”farmor”, min svärmor som tyckte allt var så tråkigt. Ingen ville leka med henne. Hon är tillbaka i barndomen och ville att jag skulle handla åt hennes pappa. Tror att jag gjorde henne lite lugnare. Vet inte om hon visste vem jag var, men jag vet ju vem hon är.

Det går inte att hjälpa, men tankarna går hela tiden till dessa våra föräldrar. När är sista dagen vi ses? Usch, nu växer klumpen igen. Ska svabba golven snart så skingras kanske tankarna en smula. 

Blir bara så trött

Varför tror alla småföräldrar att hela Sveriges befolkning älskar deras telningar? Att alla ska offra sig så de kan gå ut och tigga godis överallt. Tror knappast att någon treåring håller koll på almanackan och vet att det var halloween, om de ens vet vad det är. En treåring älskar att klä ut sig och det kan de gör vilken dag som helst under året. Sedan tycker inte jag att man ska främja godisätandet.

Hur som helst råkade vi ut för vandalisering i år igen. Förra året öppnade vi inte dörren då det ringde. Vi hade en lykta och en pumpa som dekoration på trappan. Dagen efter såg vi att någon/några hade kastat ägg på dörren. Den var för övrigt nymålad. I år struntade vi i pumpor och all dekoration som kunde uppfattas att vi firade denna helg. Mr J öppnade då det ringde x antal gånger och sade:”Nej” och stängde dörren. Vad hände? Jo, någon/några hade troligtvis fått clementiner av någon och de hade de kastat på vårat fönster som nu är nedkletat.

Nu tror inte jag att det var någon treåring eller sjuåring som var ute med sin förälder som gjorde detta. Nej, tonåringar som bara vill djävlas så mycket det går. De som ser en chans att förstöra. Detta är inte bus, det är vandalisering av andras egendom. Troligtvis var det samma tonåringar som slitit upp vägkäppar och slängt in i folks häckar och slängt redbull burkar överallt.

Jag firar Allhelgona -aftonen då jag tänker på alla som nu är döda. Tänder ett ljus och minns allt fint. Jag är så less på hur svenskarna ska överdriva och dra allt till sin spets. Om de nu vill fira halloween så bör de läsa på hur man firar och vad bus är.

Blek men uppe

Efter en natt med drömmar om både ditt och datt, var jag ganska urlakad. Eftersom pappa inte var kontaktbar igår så ville jag gå bort och titta till honom. Han satt faktiskt i rullstolen och var kontaktbar. Jag blev så glad att se honom och kunna prata med honom. Men han rosslade väldigt när han andades och helt bra är han inte. Får nog vara beredd på att det går upp och ned från dag till dag med hans hälsa.

Annars har jag varit hemma med hundarna och dammtorkat hela huset. Mr J gjorde en inköpsrunda och nu har vi fyllt kylskåpet igen. Hundarna fick resterna av fiskgratängen till middag och Kuma var alldeles våt i ögonen efteråt. Tydligen smakade maten gott. Vi brukar ge dem rester blandat med torrfodret och då blir de glada.

Nu ska vi kurera våra förkylningar och bara ta det lugnt resten av kvällen.

Jag blev förbaskad idag när jag såg att ungar kastat äpple eller pumpa på fönstret i biblioteket. Det var ju gubevars sådan där halloween igår och tydligen blev de sura då vi inte ville vara med. Funderar på att köpa ett paintbollgevär och skjuta färg på ungarna. Deras föräldrar kan gott få jobb med att tvätta kläderna sedan.

En dag tar det slut

Min pappa som snart blir 93 år, är rätt trött på livet. Han känner ingen glädje att vakna på morgonen utan säger att det gärna får ta slut här. I morse höll det på att göra det då han slutade att andas. Jag vet inte hur länge uppehållet varade, men en syster fick igång systemet igen.

Jag var hem till honom nu på eftermiddagen och han var inte kontaktbar. Det var som att han inte var här längre. Vid ett tillfälle log han och jag trodde att han kände igen mig, men det var inte mig han tittade på. Pappa har berättat för mig att han vet vart han kommer att hamna när han dör och att han får det bra där. Att han nästan längtar dit. En gång sade han att han hälsat på där borta. Då han inte varit medial eller åtminstone inte avslöjat att han är det, så kändes det konstigt att han sade så.

Nu önskar jag att han vet något som jag inte vet och att det finns någon fortsättning någonstans. Han nämnde en gång att han varit någonstans och det hade varit så bra för att han kunde gå själv och inte hade ont någonstans. Livet på jorden är snart slut för honom och jag kommer att sakna min glada, skojfriska pappa. Men förstår att han vill till det ställe där han kan röra sig fritt igen och må bra.