Idag har jag både bytt lakan och lagat underlakan. Igår kväll när vi skulle sova låg Jack och drog sig på sängen. Jag brukar kalla det sängsimning. Då sprallar han med tassarna och benen rätt häftigt. Nu har han fått rätt vassa långa klor och är stark som en björn så han fastnade och ritsch så var det en reva i lakanet. Inte så stor som tur var men jag fick laga det idag. Otur för JR har bokat kloklippning till i morgon åt Jack. Det blir faktiskt första gången vi klipper hans klor.

Det är otroligt så stor vår lille kille blivit. Han är lika hög som Lino nu, men kraftigare och tyngre. Dessutom har han inte vuxit klart ännu utan kommer att bli större. Men i hans hjärna är han fortfarande en liten valp och försöker kravla upp i våra knän. Han får inte plats där längre och dessutom är han väldigt tung. Tur att han är som en stor teddybjörn och älskar att kela.

Lino blänger på mig för att jag berättat att han också ska till veterinären för kloklippning senare. Dessutom har han fått tillbaka värmeksemet och jag hoppas att vi kan få en bra salva att smörja på om han besväras av det. Han hade likadant förra året när värmen slog till och det tog lång tid och jag använde då idomin som varken är giftigt eller farligt. Vi smörjer varje kväll nu också och han verkar acceptera det utan att slicka bort salvan.

Det ska bli temperaturhöjning i morgon och vi får se hur varmt det blir. Vi är beredda och jag har laddat hundarnas ångborste så att jag kan borsta dem så de blir lite svalare. Lino älskar att bli borstad och det återstår att se vad Jack tycker om den. Han älskar ju vatten så det ska nog gå bra.

Om någon anat att det är en något jobbig helg för mig så var det rätt. Det är inte någon glädjens helg längre , men det blir bättre för varje år som går och nu är jag i det stadiet att det inte känns någonting alls. Varken glädje eller sorg. Men det känns bra att vi nu kan se fram mot andra helger och vardagar.

Idag satt vi på trädäcket och lyssnade på årets första sommarpratare Helena Bergström och hon levererade en mycket intressant berättelse från sitt liv. Det är precis sådant man vill lyssna till när man sitter och smuttar på ett glas rosé och äter melon. Nu hoppas vi att följande pratare ska vara minst lika bra eller bättre. Det är modigt att blotta sitt liv i radio tycker jag. Vet inte om jag skulle våga skriva något självbiografiskt och publicera det.

Att jag skriver om mig och vårat liv här är faktiskt lite av en utmaning men det är ju inte riktigt som att jag fläker ut mitt liv här. Men lite inblickar vill jag ändå ge. Jag har väl inte haft ett värre liv än många andra och faktum är att jag har hamnat på en mycket bra plats i mitt liv med den underbaraste man som finns på denna jord. Med underbara hundar som alla har gett mig så mycket och fortfarande ger mig massor. Det tog lite tid men idag när vi satt ute kände jag mig så lycklig och den känslan vill jag spara inuti mig för alltid. den 20/6-2026 blir ett datum som för alltid kommer att betyda något speciellt.

Ser ni något grönt där borta? Javisst, bodil är klar och dörrarna är på plats. Det som inte syns är att golvet inuti inte är på plats. Vi behöver köra till Brico depå och köpa brädor, men nästa vecka är helt fullbokad. Ni läste rätt. JR har inte tid att vare sig köpa brädor eller spika golv. Att vi även kommer att ha en canicule av stora mått gör att jag inte vill att JR ska spika golv just nu.

Inte gjort så mycket idag utöver det vanliga. Det innebär bädda sängen, dammtorka lite här och där. Så jag stal till mig lite egentid med duschmassage. Ja, ni läste rätt. Vi har bott här i sju år och jag vet inte hur många gånger som jag duschat under den tiden. Vi har ett rätt stort duschmunstycke och det är en trekantig grj på det. Jag har trott att det är ett varumärke men av en händelse satte jag tummen på det förra gången jag duschade. Det visar sig att vi kan ändra hur strålarna kommer och ett läge är massage vilket jag provade idag och det var så skönt. Inte sista gången jag gör det.

JR fyllde Jacks pool och då blev det full fart på lillen. Det tar en stund tills han lekt av sig och Lino försöker hålla sig unden allt han kan under den tiden. För när Jack leker i poolen blir vi alla lite våta och lyckas han sedan dra sig i gräset som just nu mest är torrt och jord. Vår fluffiga hund ser mer ut som att han badat i gyttja. Så kramar är inte så välkommet då. Jag brukar försöka få honom att bada så smutsen sköljs bort. Jag kramar hellre en dyblöt hund än en smutsig. Det fungerar bra eftersom han älskar att bada.

Eftersom han blir så entusiastisk när vi fyller poolen och sedan är han helt utslagen , har vi bestämt att han inte ska få bada varje dag. Han behöver ha dagar med lite lugnare tempo då och då. Han är bara åtta månader och väldigt mycket valp fortfarande.

Den riktigt varma caniculen har inte kommit ännu och väntas svepa in nu i helgen. Men eftersom vi bor i ett område med microklimat kommer den värsta hettan inte drabba oss utan det blir andra departement som får det värre och långt över +40 sägs det. Fast varmt blir det.

Kluddat lite igen och nu drabbas ni av det.

Hur jag än ställer signalen på larmet gör den mig bara arg. Det kan bero på att jag inte tycker om att bli väckt av något larm överhuvudtaget. Nu har jag en melodi som egentligen är rätt fin och som jag kan tolerera rätt bra. Den melodin väckte oss i morse klockan sju. Inte någon tid som vi vanligtvis brukar stiga upp, men idag var inte en vanlig dag. Det var dags för JR att ta sina prover i Beziers på laboratoriet. Vår strategi fungerade bra för temperaturen var endast +23 och perfekt för mig och hundarna att sitta och vänta i. Men fy vad tidigt det var och hundarna har varit jättetrötta hela dagen.

Morgonrusningen hade inte riktigt kommit igång så det var inte alltför många bilar på vägen, men ju närmare Beziers vi närmade oss dök det upp fler.

Vi hade det bra den korta tid som vi väntade i bilen. Eftersom vi hade ac:n på när vi körde så var det svalt och skönt. Jag satte på min bok och hundarna brukar somna när jag lyssnar på den.

Hundarna tycker alltid att det är roligt att få följa med och åka bil. Men de är lika glada att komma hem. Idag var jag absolut glad att komma hem igen.Tänkte först sova en stund men jag har inte varit särskilt trött. JR däremot har känt sig trött hela dagen, men ändå hållit sig vaken trots att jag sade till honom att han kunde lägga sig. Men om han hade gjort det så hade han troligtvis sovit resten av dagen för han är inte den som klarar att sova endast någon timme. Därför kommer vi ta sovmorgon i morgon och jag tror inte någon har något emot det.

Vi har sovit bättre inatt och det känns verkligen bra. Men denna natt blir nog mer som gårdagen för så är det varje gång vi måste ställa klockan inför något möte eller liknande. Både jag och JR vaknar och somnar om vart annat hela tiden. Undrar om det är åldern eller bara så att vi kommit bort från detta att passa tider? Det är ju ett bra tag sedan vi hoppade av ekorrhjulet.

Det har blivit en hel del bad idag för oss alla utom Lino då. Jag tänker inte tvinga honom att bada och det tänker inte JR heller. Vi vet ju inte vad han varit med om innan han kom till oss. Något eller någon har gjort honom rädd för vatten. Han tycker om att duscha så vi är glada att kunna ge honom svalka om det behövs. Jack är nog glad att inte behöva dela sin pool med Lino.

Nu blir det tidigt i säng för oss eftersom sju är en siffra som jag inte tycker om när det gäller klockor.

Vi klagar absolut inte över vädret här nere och i början då vi flyttade hit jämförde vi ofta med hur vädret var i Sverige. Nu tänker vi sällan på det och påminns bara om det då H ringer och berättar. Det är sju år sedan vi lämnade för gott och nu ligger allt i minnesarkivet vilket känns lite konstigt. Men jag har ju flyttat många gånger i mitt liv och sällan sett tillbaka på det som varit. Jag har både glada minnen och en del smärtsamma som tagit tid att lägga bakom mig. En del vill jag inte tänka tillbaka på men kanske en dag kommer då jag omvandlar dem till något i bokväg. Än är jag inte redo för det så jag fortsätter att se framåt för jag mår bra av det.

Annat som verkligen får mig att må bra är att varje morgon få sitta på min stol på trädäcket och njuta av tillvaron här. Även då vädret är sämre är det ändå bra. Kan det vara lycka? Jag tror det. Livet här nere har inte varit som att segla på en räkmacka. Ånej, vi har fått kämpa med myndigheter och alla papper som behöver fyllas i. Vi körde ner hit i vår husbil utan att veta exakt var vi skulle bo. Eftersom det var i februari var det inte många campingar som hade öppet. Men vi hittade en ställplats vid en motorcykelbana och det var riktigt roligt att titta på när de tränade. När sedan en camping öppnade nere vid Vias körde vi dit. Där stod vi när stormen ven ,åskan dånade och vågorna slog upp mot ställplatsen där vi stod. Det var inte så lätt att hålla humöret uppe varje dag.

Men vi hade en dröm och den höll oss gående de dagar vi inte hörde ett dugg från fastighetsmäklaren. En lista med tio punkter hade vi och när vi fick titta på det fjärde huset kunde vi bocka av åtta punkter, Så nära full pott trodde vi inte att vi skulle hamna. De två punkterna vi inte kunde bocka av har vi löst nu och vi har en tiopoängare. Naturligtvis var det endel att göra både inomhus och i trädgården. Vi sov första natten utanför huset eftersom vi inte hade någon säng.Men samma dag som vi fick nycklarna till huset var vi och beställde en säng som levererades dagen efter. Det kändes stort när vi sov första natten i huset.

Det är både fina minnen och även lite tuffa eftersom vi miste en älskad hund och två föräldrar på vägen. Men vi målade oss genom sorgen och röjde i trädgården. Jagade bort en koloni med råttor och sedan tog vi itu med en sak i taget.