Det var länge sedan jag tittade tillbaka i arkivet på vad som var på gång under denna tid.

2013 var vi ute med husbilen och Unkas spanar på omgivningen. Något han älskade att göra då vi var ute. Vi var nog ute varje helg då vädret var okej.

2014 var vi hemma i Anderslöv och ute i trädgården. Det är Turbo,Unkas och Kuma som var de hundar vi även hade med oss ner hit till Frankrike. De var riktiga husbilshundar som älskade att åka med.

Litet potpurri från den 2:a september 2015 och vi var ute på rulla men jag tror att det var i Lundåkrahamnen utanför Landskrona som vi stod vid den helgen. Lite halvtråkigt väder tror jag att det var.

Denna var nog det närmaste vi hade som påminde om medelhavsväxter och 2016 hade den blivit hyfsat stor. Jag tyckte verkligen om detta vildvuxna gräs.

Jag var inte alls glad 2017 då jag var först sängliggande och sedan i princip i husarrest. Jag bröt skenbenet,ankeln och krossade bägge fotknölarna på vänster fot. Det gjorde förbaskat ont och där slutade mina vandringar med hundarna. Jag brukade gå minst en mil varje dag och hade hyfsat bra kondition. Det kändes tufft ska jag säga.

2018 hade denna utsikt varit min varje dag i ett års tid och det var inte mycket som hände på denna gata. Jag var urless på den och JR som slutade jobba samma år var på samma våglängd. Vi satt och tittade på program om människor som flyttade utomlands och bestämde oss för att det var dags för oss. Så under sommaren hade vi x antal visningar och efter jag vet inte hur många kanelbullar hade vi köpare till vårat hus, Sedan hade vi fullt sjå med att packa och ordna papper med banken för att köpa hus här nere i Frankrike. Villkoret som köparen hade var att vi skulle vara ute ur huset sista januari 2019. Det blev stressigt för oss.

2019 var vi här och efter att ha tittat på tre hus tidigare blev det fjärde huset det vi ville ha. Trädgården hade invånare när vi kom och det tog sin lilla tid att få bort råttorna. Men det gick och de har aldrig kommit tillbaka.

Klart att vi skulle ha en palm och 2020 kom det en kranbil och lyfte in den från gatan och i hålet som JR grävt. En milstolpe i våran trädgård och vi älskar denna palm.

Nästa milstolpe byggde vi 2021 och det var riktigt jobbigt, men nu vet vi inte hur vi skulle klara oss utan poolen under sommaren. Blev inte så många dopp det året men det har vi tagit igen under åren som följt.

2022 hämtade vi Lino i en by bortanför Carcasonne och stackaren hade tratt eftersom han var kstrerad bara en vecka innan. Han var så tunn och behövde få lite mer hull. Då var han sju månader och kom från ett hem som misskötte honom. Fostermamman hade lyckats få honom att lägga på 3 kg de tre veckor hon haft honom.

2023 hade Lino hittat sin plats och boat in sig ordentligt hos oss. Turbo accepterade honom och han är ju en sån mjuk och fin kille. Vi hade inrättat oss i vårat nya liv utan Kuma.

Jag avslutar med den sista bilden jag tog av Turbo precis innan hon fick sprutan som gjorde att hon somnade in. Tumören hade växt och det var en fråga om dagar . Så vi tog det tunga beslutet 2025 då var hon nästan 11 år. Det var inte september men oktober. Hon var den sista av hundarna som vi hade med oss från Sverige.




































