Jag är en doftmänniska. Med det menar jag att mitt luktsinne är känsligt. Det är bland annat därför JR plockar hundbajjorna ,eftersom han har ett mycket sämre luktsinne. Doftminnen är viktiga för mig. Jag kan fortfarande förnimma lukten av den parfym mamma brukade använda. Hon kunde inte åka kollektivt då alla dofter och då särskilt parfymdofter orsakade henne huvudvärk. Då menar jag om någon hade på sig massor av parfym. Riktigt så illa är det inte för mig men nog känner jag ett obehag om någon använt för mycket av det goda i doftväg. Därför använder jag aldrig parfym utan den lättare eu de toilette som doftar svagare och gärna ska doften vara som av nytvättade kläder. Eller kanske en lätt fruktig doft.

Blomdoft är något som jag verkligen njuter av och speciellt rosor. Lavendel och mimosa kan bli lite för starkt men ute i trädgården är de lagom för min näsa. Jag hade lavendel i rabatten vid uppfarten men det blev alldeles för starkt och jag var glad då de inte klarade sig så länge. Antagligen fel jord eller för soligt. Nu har jag en annan sort av lavendel i en kruka på baksidan av verkstaden.

Vissa dofter får mig att bli glad och andra blir jag ledsen av då de är förknippade med händelser i mitt liv. JR brukar skoja och säga att jag måste ha varit blodhund i mitt förra liv. De ska ju ha ett bra luktsinne som är bättre än många andra hundraser. Men vår Lino är noga med att lukta på sådant som vi ger honom i matväg och det ser så roligt ut när han först nosar i matskålen och sedan står och sorterar doften innan han börjar äta.

Nu på försommaren brukar jag sätta en liten behållare i vägguttaget i sovrummet, med eb olja i som håller myggorna borta. Som tur är verkar hundarna inte tycka illa om lukten och jag tycker att den är okej. JR känner ingenting men vi slipper myggbetten.




































