Vi firar inte denna helg här nere och det har egentligen inte bara med att vi flyttade ner hit eftersom vi inte firat det under flera år innan dess. I fjorton år tog jag hand om min pappa efter att min mamma dog på midsommaraftonen. Vi hade köpt hem allt till en god middag middag och JR körde hem till deras hus för att hämta både hans föräldrar och mina. Vi satte oss till bords och så sade mamma plötsligt att hon inte mådde bra. Hon fick lägga sig i H:s säng som inte var hemma just då. Jag var in till henne med jämna mellanrum för att se hur hon mådde. Jag skyndade mig att äta snabbt och överlät värdskapet på JR till de övriga. Sedan satt jag hos mamma och vi pratade en hel del om allting som hon tyckte var viktigt för mig att veta. Hon var så tunn och bräcklig och när jag kramade om henne var jag rädd att göra henne illa.

Mamma mådde inte alls bra och ville hem. Men hon orkade inte gå och ingen av oss kunde köra bil- Men JR:s pappa satt i rullstol och vi baxade honom till en bekväm stol och så bar jag mamma till rullstolen. Jag gick hem med henne och pappa. Det blåste kallt och jag hade virat en pläd runt henne. När vi sedan gick hem med JR:s föräldrar och samtidigt gick jag till mamma och pappa som bodde på samma våning i 55+ boendet, så var det verkligen illa med mamma och jag ringde ambulansen. När de hämtade henne var sista gången jag pratade med henne. På midsommardagen satt pappa och jag vid hennes säng tills hon lämnade oss.
Därför har midsommar tappat sin magi och är en helt vanlig helg för mig.

Något har hänt för Jack har kommit in i slyngelåldern och i två dagar har han varit rent ut sagt fördjävlig. Nåja, inte hela tiden men han håller på tills han inte orkar själv. Där kan vi tacka det varma vädret för att han inte orkar så länge. Han lyssnar men gör ändå som han vill. Lino är inte precis hjälpsam för han initierar till en hel del ofog.

Jag har läst på ikväll om just slyngelåldern och just golden retriever är riktigt full i fan tills hjärnan är fullvuxen. Vi har en hund som växer fysiskt men fortfarande är en valp i hjärnan. Men det ger sig och vi lär oss att tackla hans nya tokigheter. Livet är ju så mycket roligare trots allt.
































