Krispigt på morgonen

Men än nästan klarblå himmel och knappt någon vind. Långpromenad med samma fina väder. Mycket nöjd med dagen.

Snömögel på marken, men vad bryr vi väl oss om det? Glada hundar och glada tvåbenta planerar våren och vad som ska göras.

Det blir foton på Turbo, då vi alltid går i täten.

Så till vårens aktiviteter. Trädgården behöver väldigt mycket kärlek och omvårdnad. Garaget ska målas inuti. Väggarna och golvet är rätt slitna efter sjutton år med hundar. Det är ju vår stora hall.

Mannen tror att de stängt byns bankautomat, men vi såg några som verkade ta ut pengar där idag. Jag ska göra en närmare kontroll i morgon, då jag ska bort till affären. Om de tagit bort den så är det skandal. Men jag tänker inte hetsa upp mig innan jag vet säkert.

Annonser

Snöflingor i luften

Mitt humör dalade i morse då små nätta snöflingor dalade genom luften. Men bara ett par timmar senare lyste solen och då var jag glad igen. Hade sovit med en inpackning i håret och hela kudden luktade gott när jag vaknade i morse. Fast jag blir så öm i hårbotten av att ha ett band i håret om natten. Rev av det och sedan hade Turbo och jag en riktigt gosig stund innan vi klev upp. Hon har blivit så kelen på morgnarna nu, så det är riktigt härligt att vakna. En blöt puss på näsan och så kör hon in hela huvudet vid halsen. Det är lycka.

Lilla Turbo har verkligen förändrats sedan hon kom till oss. Borta är den galna hunden som rusade runt varje morgon och nu har vi fått ännu en softpotatis. Precis vad vi tycker om. Nu går hon superbra i kopplet och drar ingenting. Jag har inte ont i ryggen efter våra rundor i byn.

Vi har hållit oss i byn hela dagen och jag har gått antikrundan som vi kallar besöken hos våra föräldrar. En sväng för att göra lite inköp till pappa innan jag satte mig ned för att prata en stund med honom. Han mår bra nu när hörseln är bättre och han kan ha riktiga samtal. Nästa antikrunda går i morgon och då är det Mr J som ska gå.

Det roliga är att snön som de pratat om aldrig kom hit till byn. Inte ännu i allafall. Men februari är en lurig månad. Några dagar kvar så ska vi vara över gränsen.

Jag längtar till våren så det gör ont i mig. Men rödhaken har kommit hit och då är den inte långt borta.

Jag spanar varje dag efter vårtecken och nu ser jag snödroppar nästan överallt. Unkas spanar säkert också efter något, som jag inte vet vad det är.

 

Virrig lantis

Igår var det dags för en inköpsrunda och jag hade ett möte inbokat. Mr J släppte av mig och körde iväg för att handla under tiden. Mitt möte gick bra och jag var klar tidigare än vi beräknat. Jag ringde till Mr J och sade att jag kunde gå till nästa ställe. Frågade om det var höger eller vänster vid nästa korsning.

Det var mitt största misstag. Man ska aldrig fråga honom om riktningar. Dumt nog följde jag hans råd. Jag hade lite ont i benet igår och det var väl inte så klokt att gå mer än vad jag behövde.

Jag är inte så bekant med Trelleborg, men tyckte att jag kände igen mig där jag gick. Stannade upp när cykelbanan upphörde och då kände jag absolut igen mig. Jag var på väg ut från staden. Ringde så Mr J igen och han skrattade och sade att jag gått åt fel håll.

Det var bara att vända och gå tillbaka. Men nu var han klar med sina inköp och på väg mot mig. Jag hann nästan fram till den affär vi skulle mötas vid.

Där kom min riddare i Madame och det var jag väldigt glad för.

Jag hann tänka att det var en evinnerlig tur att det inte var i Malmö, som jag virrade runt i.

Idag håller jag mig i byn hela dagen och Mr J är med Unkas till veterinären för vaccinering och kloklippning.

Solen skiner idag och det ska bli roligt att gå runt byn när de kommer tillbaka.

Inte blått bara grått

När vi går runt byn på söndagarna slås vi alltid av att det är så tyst. Det just inga bilar som kör längs landsvägen och ytterst få människor. Jag tycker att det är skönt när man kan höra fåglarna och slippa allt brus från trafiken. Inte för att det är speciellt öronbedövande på vardagarna heller, men söndagarna är speciella. Såhär i slutet på februari och då sportlovsveckan startar, känns det som att allt står stilla en stund. Precis innan våren bryter ut och allt börjar bli grönt.

Mina lökar har klarat både snön som föll och kylan som var. Men de har inte växt utan bidar sin tid. Precis som vi gör. Idag tar vi det lugnt och hundarna tycker att det är skönt. Mr J har tvättat Madame som nu är vit och fin igen efter att ha haft en brun nyans i flera veckor.

Vi sitter i biblioteket och pratar om framtiden och historien. Allt förändras och vi med. Men när man tänker tillbaka inser man hur fort förändringen gått med både kommunikation och levnadssätt. Jag kommer ihåg när den första pizzerian öppnade i staden och hur vi köade för att komma in. Nu kan du beställa pizza på telefonen och få den hemkörd. Det måste kännas ännu mer konstigt för våra föräldrar som kommer ihåg de första bilarna och när de fick telefon installerad i sina hem.

Själv väntar jag bara på våren och att allt ska bli grönt igen.

 

Gråmulet och trist

Faktiskt uppehåll och just ingen vind. Långpromenad avklarad och hundarna väntar på sin middag. Vi andra städar som vanligt och sedan blir det bubbelbad.

Fick jättefina tulpaner på alla hjärtans dag och nu börjar de slå ut. Blir glad när jag ser på dem.

Oj, det blev ett avbrott där för hundarna skulle ha mat och rastning. Nu är de nöjda och Mr J har kört igång snabeldraken. Jag väntar en stund, sen ska golven torkas.

Sedan stoppar vi undan denna dag och tar kväll. Deltävling i mello och till det bakad potatis. Vi har snöat in på denna rätt just nu.