Efter färden från Garmich till Innsbruck var vi mätta på äventyr och tog därför autostradan ner mot Bolzano som är den första stad man åker igenom på väg söderut. Vi kände oss mycket lugna då vägen var tvåfilig och många husbilar och husvagnsekipage fanns på vägen. I början var naturen väldigt lik den i Österrike och minst lika vacker. Vi märkte att vi åkte nedåt för det blev soligare och varmare hela tiden. När vi så åkte ned i en dal öppnade sig landskapet och där låg Bolzano.
Höga berg omger staden och vägen går utanför centrum så vi susade behändigt förbi. Gardasjön är omgiven av berg på båda sidor och autostradan gick på utsidan av dessa så vi slapp backar och tunnlar. Men bergen är ständigt närvarande.
Vi skymtade sjön vid ett par tillfällen men oftast såg vi endast småbyar och uppodlade åkrar på det slättlandskap på vår sida av bergen. Lite enahanda och pojkarna ägnade sig som vanligt åt filmtittande. Jag höll ögonen på kartan för att inte missa när vi skulle svänga av autostradan. Efter ett par timmar var vi längst nere i södra delen av sjön och där svängde vi av mot sydväst. Vår camping låg en liten bit längre mot väster. På södra delen av sjön är landskapet slätt och det var rätt skönt för vi var mätta på berg just då. Här var det flera olika campingar och mycket turister. Vägen blev en aning smalare men inte så att vi blev oroade.
Byn där vår camping låg heter Monigue och där var gatorna smala så vi fick köra sakta. En liten skylt visade att campingen låg till höger, så vi svängde ner på en liten gata. Den var väl ca 50 meter lång och mycket smal, men det måste ju gå för det var ju inte bara vi som skulle bo på campingen. Alla som skulle dit måste ju åka här tänkte vi. När vi var ca 10 meter in på gatan smalnade den av, för husen på bägge sidorna lutade utåt och då stannade vi. Pojkarna och jag hoppade ut och vi såg att det var kanske 10 cm luft på bägge sidor om husvagnen. Försiktigt började vi trixa oss ned för gatan, med oss dirigerande så att ekipaget inte skulle slå i väggarna. På ett ställe var det endast 5 cm luft på var sida och det var nervöst. Folk började samlas för att titta på de tokiga svenskarna. Men tji fick dom vi klarade det och visst var det svettigt.
En liten väg ledde ned till camping Fontanelle och så stod vi en dag för tidigt vid receptionen. Men vi hade tur och kunde få en plats över natten tills vår bokade plats blev ledig nästa dag.
Platsen låg nedanför backen, längst nere vid vattnet och mannen bromsade oss ned. Där var det väldigt små platser och husvagnarna stod tätt. Men efter en tvär sväng till höger hittade vi nummret på vår plats. Fort ned med stödbenen och ut med hundarna i gräset. Ut med stolarna och så satte vi oss ned. Vilken dag vi haft! Ölen mannen och jag drack då var en av de godaste jag någonsin druckit.
Fortsättning följer……