En del kanske tycker att jag sablar ned Juholt hela tiden och det gör jag säkert. Men hela tiden har jag tyckt att det är något som inte stämmer med karln och när jag läser dagens ledare i sydsvenskan får jag nästa en aha upplevelse. Den satte huvudet på spiken och jag förstår med ens varför jag inte kan släppa Juholt.
Han har sin egen uppfattning om hur förträfflig han är och hur allt ska göras. Något som Göran Persson också gjorde, men han förankrade sina uttalanden i verkligheten medans Juholt har en helt egen verklighetsuppfattning. I olika sakfrågor har han gett sin uppfattning och hela tiden fått bakläxa från olika håll. Jag läser om de olika uttalanden och det är precis vad jag också uppfattat det han sagt.
När han säger att socialdemokraterna ska göra en undersökning angående pensionerna med TCO och SACO, så är han riktigt ute och cyklar. De båda förbunden vill inte binda sig politiskt till något parti. Sedan svajar han om deltagandet i Libyen och kommer fram till att Sverige ska ställa upp med marina enheter. Vad han nu får det ifrån. Det är inte någon som frågat om vi kan ställa upp med sådana.
Nog om detta. Redaktören som skriver ledaren tycker sig ha sett en figur som liknar Juholt på tv och kan först inte komma på vem. Många har liknat honom vid en pingvin och det gör han rätt bra utseendemässigt. Men sättet att vara och agera påminner precis som redaktören kommer fram till. På 70 och 80-talet gick det en serie i svensk tv om en man som hade en uppfattning om sig själv som påminner mig om Juholt.
Ett bra exempel är då han en morgon sitter vid köksbordet och säger till sin mor (han bor ihop med henne) att om de bara skickade Bresjnev till honom så skulle han ordna upp allt på fem minuter. När modern ställer sig skeptiskt till detta ändrar han sig till: okej tio minuter då. Vem var denna figur? Jo, Marve Flesknes. En man som trodde sig kunna mer än alla andra och som hade svar på alla frågor. Allt han gjorde blev pannkaka och gav oss tittare många skratt för sin uppfattning om sin egen förträfflighet.
Jag håller fullständigt med om denna liknelse, men kan även känna igen detta från en bok jag läste. Den heter: “Dumskallarnas sammansvärjning” , med en figur som är helt osannolik. Läs den så förstår ni vad jag menar. Så nu vet jag varför jag inte kan släppa Juholt, han kommer att ge mig många skratt i framtiden och tänk om vi får en Marve Flesknes som statsminister? Jag törs inte ens tänka tanken.